Trött som vanligt i fredags efter jobbet. Hade planerat lite vin med tilltugg med grannen men jag somnade i min soffa och hon i sin så det blev inget. I lördags åkte vi till Plantagen, hon är ett sånt där plantfreak med gröna fingrar. Hon älskar och strosa omkring i plantaffärer och handla. Jag är tvärtemot, handlar färdiga pelargonier och lobelia och  sätter ner i krukor och så blir det bra med det. Jag vill ha det så enkelt som möjligt i min trädgård men blommor och några växter skall det vara förstås Jagkom hem med två påsar stockrosfrön som jag måste plantera snart och två¨krukor med någon klängerväxt som tydligen växer lång uppför väggen. Så nu skaffade jag mig planterinsjobb fast jag inte ville.

 

På kvällen åkte jag med goda vänner till stan för att först äta på restaurang och sedan se showen med Jonas Gardell. Det blev en underbar kväll, först lugn och ro på restaurangen med god mat och vin. Sedan showen som var jättebra. Jonas är fantastisk på scenen, allt frå stå uppare till rena showen med kör och dansare. Det blev förstås

mest skratt men även lite sorgligt när han pratade om AIDS farsoten på 80-talet. Jag blir rätt rörd av detta, jag såg hans serie "Torka aldrig tårar utan handskar" när den gick på TV. Åttitalet för mig var jobb på ett charterbolag där förstås många bögar jobbade i kabinen. Några av dem dog i AIDS. Jag kommer i håg en kväll när min väninna frågade om jag ville hänga med till en kille som låg på Danderyd. Jag kände honom väl eftersom han jobbade på samma bolag som min väninna och jag. Han låg i ett litet rum som man gick in direkt utifrån. Någon form av smittskyddsrum. Där låg han helt ensam och var sjuk. Han dog någon tid efteråt.

 

I söndags blev det bio med annan väninna. En familj hette filmen med bl a Meryl Streep och Julia Roberts. Vilken film, mycket dramatik inom en familj. Jag märkte att jag blev jättetrött när jag satte ner mig i stolen och i början av filmen somnade jag nog till några gånger, mycket kort i och för sig för jag väcktes av händelserna på bioduken. Vi var rätt omtumlade när vi gick därifrån och nu känner jag bara att jag måste se filmen igen för att få med helheten. Den var så intensiv så att tuppa av bara en bråkdal gjorde att jag inte känner mig riktigt nöjd.