För mer än tjugo år sen var jag föräldraledig med dottern då nio månader. Dotterns far bodde på Irland och jobbade där och eftersom jag var ledig tog vi med våra pojkar och dottern och åkte över den sommaren. Till Malahide. Exet bodde i en stor villa, i ett kollektiv med andra flygande personal. Det var svenskar och finnar. Det blev en härlig sommar, vädret var fint det mesta av tiden och Malahide ligger vid havet med en fin strand. Det är en liten by, vi hade gångavstånd till byn dit vi gick ibland och satt på någon pub och bara njöt. Pojkarna, då sju-åtta år hittade lekkamrater i grannhusen och började lära sig lite engelska. Dottern, då nio månader lärde sig gå och jag kommer i håg hennes steg över vardagsrumsgolvet med brorsorna efter henne, räknande antalet steg hon tog.

Exet hade ledigt några dagar och vi tog vår van och körde söderöver längs kusten. Det var en riktig fin sommar.

Så denna veckan åkte jag över till Irland tjugo år senare, i jobbet. Vi var några som träffade Aer Lingus, vår samarbetspartner denna vinter. Det blev en tuff lång dag som vi tillbringade i deras huvudkontor. På kvällen bjöd de oss på pub och restaurrang, i Malahide! Tyvärr var det mörkt när vi kom dit men känslan att vara där igen efter så många år var fantastisk. Allt som har hänt dessa tjugo år, barnen som har växt upp till vuxna personer, exet och jag har varit skilda i ca 17 år. Jag skulle vilja åka dit igen med dotter och son och gå genom Malahides gator och kanske hitta huset vi bodde i.