Helt till jag kom på att jag bara har en ugn. Så jag gjorde faktisk skinkan redan i kväll och den blev jättefin. Minsta skinkan jag gjort men det är bara jag som äter den, dottern tar kanske någon skiva och sonen har ju slutat äta kött sen några år tillbaka.

Hann även med några pepparkakor när ugnen ändå var varm.

Så då är det bara Jansson och lussebak jag och barnen ska göra i morgon. På lördag gör jag mina köttbullar med gorgonzola och sonen gör sina vegetariska. Då behöver vi ju inte ugnen till stekning av bullarna.

Skulle hämta dottern på Arlanda sent i kväll men ba henne ta en taxi hem. Det är snöblandat regn och jag har inte dubbar på däcken så vill inte halka runt på vägarna. Sen meddelade hon att planet är en timme sent så jag får vänta till efter midnatt men det gör jag så gärna.

Har varit flera gånger senaste veckan på Stadmissionen. Först läsecrkeln som är mer intressant än jag trodde. Mitt gäng betående av fem herrar och tre damer, alla pensionärer, är mycket intresserade och diskussionerna tar aldrig slut.

Sen andrum vilket är tidig kyrkfrukost på söndagmorgon. Många hemlösa som kommer för gratis frukost och kort gudstjänst. Många är trötta och halvsover och värmer sig.

I går familjeträff med mammor och barn. Det var rena kaoset då de skulle laga egen pizza och de var åtta i varje grupp. Det gick så klart men vilken stress och ljudnivån var enormt hög. När jag sjönk ner i sätet på T Banan var jag helt slut.

I dag storhandel och i morgon på gymmet. Dottern hämtar jag på Arlanda torsdag kväll och på fredag flyttar sonen hem över några dagar. Sen kan julen börja.

Jag har många vänner, några lite närmare som jag träffar rätt ofta, andra lite mer sällan.

Jag umgås även med tidigare kollegor som man under resans gång behållit kontakten med.

Kontakten sker via mobil, msg och bäst av allt på träffa, det lunchas och även nån middag ibland.

Många samtalsämnen finns så det blir aldrig tråkigt. När vi samlas flera blir det många bra diskussioner.

Ibland möter jag personer som är vänner till mina vänner. Ded har hänt att även de har blivit mina vänner men ibland icke. Min ena väninna har en vaninna och granne som verkar ha ett mycket tråkigt liv. Hon jagar min väninna med flera telefonsamtal per dag och tjatar hela tiden om vad hon ska göra. Hon har även blivit intresserad av vad jag håller på med, alltså så nyfiken. Min väninna blir så stressad över att bli förföljd av frågor hela tiden. Fast hon är så snäll så hon säger inte i från. Detta är ingen sund vänskap och det är en person jag inte vill ha i mitt liv.  

 

Dagarna går snabbt. Hade sonen på lunch i söndags. Jag är så glad varje gång vi ses. Nu hade det gått flera veckor då han praktiserar på ett gymnasium i stan. Han har fullt upp med studierna och jag är så imponerad av honom. Själv jobbade jag på Stadmissionen i går med familjeträffar. Det var hektisk. Denna veckan fortsätter med besök hos tandläkaren, två luncher med vänner och sen julfest hos Stadsmissionen på fredag. Mycket händer fram till jul och det 'är är bara fint. Sen är det helt ok för mig att vädret blir mildare.

Tur att jag fixade nya däck för en vecka sen. Bilen är kört in i garaget och tas inte ut för det slutat snöa. Har därför pulsat i snön ner till centrum två dagar i rad och  det har varit skönt fast det snöade..

Vi har ju bästa bageriet/kafeet i centrum och i går var det lunch med en väninna och idag fika med en annan. Så trevliga sammankomster där många ämnen ventileras. Det är så mycket som händer i våra liv fast i mitt rullar det på hyfsat bra. Dottern är tillbaka i München och jobbar och sonen pluggar för fullt. Sen har det skottats två gånger från gränden till dörren och det blir nog mera i morgon så lite motion blir det. Har inte varit på gymmet på fyra veckor då jag varit sjuk men nästa vecka hoppas jag hostan är borta.. 

Ska fixa mina julslingor ute. Brukar vänta till advent men nu behöver jag allt ljus som finns.

Var på begravningen till min väninnas svärson. Så sorligt men ändå ett vackert farväl. Livet går vidare säger man men nya tankar följer på vägen vidare. Jag är så tacksam att jag lever, har människor runt mig som jag älskar och förmodligen alskar eller gillar mig. Nu kommer dottern hem en kort sväng denna helgen och julen närmar sig. Det blir mycket föväntan. December är en så mycket bättre månad. 

Jag är bjuden till begravningen och ska gå dit fast jag har varit tveksam. Dottern och hennes sambo hinner inte komma då de är bortrest men dottern kommer och tröstar sin väninna några dagar senare. Det är jag så glad över.

Själv har jag haft värsta förkylningen i flera veckor men i söndags var jag och sonen med på en namngivning av en snart ettårig söt pojke. Skönt att få träffa så många trevliga människor.

Sen blev det smyckevisning i Gamla stan i onsdags med goda vänner.

Så livet fortgår ändå, trots sorg och hemska krig. Jag kollar på nyheterna och konstaterar att antingen är man på den ena sidan eller den andra som om det var en het fotbollsmatch. Att man inte kan vara lite objektiv och se saker från båda håll. Vårt samhälle, vår värld har blivit tokig de senaste åren. Kollade på programmet om bronsålderkollapsen. Är vi på väg mot en kollaps och vi är bara i början av den. 

En väninnas dotters fästman dog hastigt i hemmet förra veckan. En shock som har förlamad hennes lilla familj. Hur hanterar man sånt? Dottern är bästa väninna med min dotter så banden mellan våra familjer er stort. Jag kastades tillbaka nio år i tiden då min dotters bror och min fd bonusson dog utomlands. Åren har gått och sorgen bleknar men nu kom allt tillbaka. Tiden när det just hänt, kaoset speciellt för hans pappa och mamma och att det skedde utomlands. När beskedet kom bodde även dottern utomlands och pluggade så vi kunde inte samlas. Veckan efter åkte jag och hennes pappa till henne och umgicks några dagar. Det var värdefullt. Själv såg jag ju detta vid sidan om men sorgen var där, även för min son som hade växt upp med honom som en bror. Min dotter pratar sällan om sin bror men hon nämnde att minnen kom upp nu.

Vad kan man göra mer än att vara stöttande och tillgänglig om det behövs hjälp.  Fast jag gråter emellanåt. Han var en så snäll och trevlig person och de hade precis planerat sin framtid tillsammans. Livet är oberäknelig.