Min sons far fyller 70 år idag och jag kan inte nå honom för att gratulera. Ibland händer saker som gör att kontakten bryts och det är svårt när det inte går att återta kontakten igen. Vi människor krånglar till det för oss och vi skjuter saker framför oss (jag själv är ett bra exempel på det) och tänker att det där tar vi längre fram. Någon gång i framtiden tar vi kontakt igen. Sen flyger tiden och datumen hinner i fatt och man inser att nu är dagen där och man hann inte. Och plötsligt är det afton. Denna överskrift i en krönika som handlade om att inte skjuta upp något att ta tillfällen när de kommer, att inte välja bort kärleken när den kommer i livet, denna krönika läste min sons far och jag långt före min son var tilltänkt och vi tyckte detta var läsvärt och så sant. Men åren gick och det bleknade bort och när problemen dök upp tog vi inte tag i det på en gång utan vi lät åren gå. Till min son: Ta denna överskrift med dig framöver och tänk på den ibland och vad de orden innehåller och betyder. "Och plötsligt är det afton" Till min sons far: Gratulerar så mycket med dagen, jag hoppas den blev fin. Du kommer nog inte att läsa detta så i morgon letar jag fram din nya mail adress jag fick av vår gemensamme vän Ben och skickar en gratulation till dig, en dag för sent. Men bättre en dag för sent än aldrig.

Veckan har varit snurrig, absurd, skruvad, whatever.
Jobbar man inom flyget så vet man att allting inte går
på räls hela tiden, det händer saker, från väderproblem
till tekniska problem till crewproblem. Man får rutin
efter så många år och man handskas med problemen utan
större panik eller frustration.

Men askproblem hade man inte hört talas om, en vulkan
sprutar ut lava och sen är det problem för omgivningen
men hundratals mil borta märker man inget.
Den här gången sprutade det ut aska och då kom problemen
för Europas flyg.

Det har varit strandade passagerare, flygplan som har stått
på fel ställe i södra Europa, crew som har blivit kvar längre på
stoppen än planerad, crew som har suttit  i buss från
Skandinavien till Madrid, en resa på 48 timmar.

På jobbet har det varit full rulle dygnet runt, med beredskaps-
ledning och andra i jobb.  Man lär och erfar mycket under
sådana omständigheter och man lär sig att samarbeta i
stressade situationer.

Svärorden flyger men även skrattet och skojandet.
Så många dråpliga historier som händer under en sån här
overkligt situation, och nu är den plötsligt över.
Ibland rusar livet bara för fort.

Så här ska ett vulkanutbrott se ut, lava som sprutar mot himlen, inget askmoln i sikte.

Denna askpelare som sedan har blivit askmoln över Europa har förföljt mig hela veckan.
Det ska fan jobbas på flygbolag i dessa tider.

Marline och jag åkte bil till släkten på Nötteröy över påsken.
Hade en trevlig resa och en god påskmiddag på påskafton.
På dagen drog Marline och jag till Tönsberg och shoppade
och käkade lunch på mysig restaurant på bryggan. Marline
fick även träffa sin "lillebror" Matteus och det blev faktisk
fotboll för henne med Matteus och Markus. Hon kanske blev
lite biten. Hemma igen på påskdagens kväll och lugn annandag
påsk med snöväder. Tack Magnus som tog hand om Kasper
under dessa dagar. Tisdagen blev det en sväng till Düsseldorf
över dagen på jobbmöte.
Och nu på jobb igen men snart helg.

Gammal dam dödad i parkeringsbråk i Landskrona. Kille med invandrarbakgrund är häktad. Sedan tidigare finns problem mellan svenskar och invandrare och som vanligt anklagas svenskarna för rasism. Som tur är sitter det en statsvetare (invandrare) som vågar säga att det är rasism åt båda hållen. Det är så roligt att lyssna, även de som är kritiska till den ökande brottsligheten vågar int säga att det kanske beror på för mycket invandrare just i lille Landskrona. Stor arbetslöshet bland invandrarna bidrar till utanförskap, ungdomar, mest killar bildar gäng och gör staden otrygg. Ingen vågar gå ensamma på kvällarna. Som vanligt så skylles det på politiker (i viss mån rätt), samhället (det är ju vi inkl. invandrarna), skolan (stackars lärare, nu ska de än en gång uppfostra våra barn) medan ingen nämner föräldrarna som vanligt, svenskar eller invandrare, vi måste ta ansvaret för hur de ska bli som medborgare. Problemet är stor arbetslöshet bland invandrare, segregation i skolor, religion, segregation i bostadsområden. Mer öppenhet efterlyses, mer ärlighet. Man ska inte behöva kallas rasist om man är kritisk. Man måste få ifrågasätta saker både svenskar och invandrare.