Inom loppet av två veckor har tidigare kollegor gått bort på grund av cancer.
Det är så ofattbart och trist. Speciellt min kollega som för några år sedan
jobbade hos oss och var en så glad och positiv person. Mamma till två tonårs-
tjejer. Som sagt ofattbart.

Så står man där, ledsen och tänker än en gång att ta vara på nuet, varandra,
och låta bagateller och ytlighet vara. Att ta vara på det viktigaste, att leva nu.

Mina tankar går till döttrarna till dessa två kollegor, att de skall finna tillbaka
till ett bra liv, men det kan inte vara lätt och det tar tid.

Marline tog studenten förra veckan. Hur skall man fatta att gymnasieåren är slut,
att hela hennes skolgång är slut. Hon har hunnit så mycket på dessa tre år.
Vistelser i Düsseldorf, Lugo, Galicien och Aix-en-Provance har gett henne
språkkunskaper och erfarenhet av andra europeiska länder.

Förberedelserna tog tid och mycket skulle handlas och fixas till mottagningen.
Tack och lov kom syster Torgunn redan dagen innan och assisterade och Marlines
pappa dök upp redan på morgonen och hjälpte till. Utspringet var lite kaotiskt,
massor med folk och som tur var strålande sol men varmt och trångt var det.
Vi hade gjort en krans av flaggor från de länder hon har bott i, det är först Irland,
en månad när hon var 9 månader och hon lärde sig gå där. Tre månader i
Manchester när hon var två år. Så förstås Tyskland, Spanien och Frankrike
med klassen och förstås Sverige. Norges flagga fick även vara med då hon
ju planerar att jobba där till hösten.

Alla vänner och ungdomar som kom var så otroligt fint. Vi dukade på terrassen
och på gräsmattan och det var folk överallt. Marline var jättenöjd. Jag fick till
en rätt så bra tal till henne och jag tror hon blev glad över det. Sedan åkte hon
till till stan för att festa med skolan och då glömde hon sitt leg så jag fick skicka
in det med taxi. Torgunn och jag satt i soffan och pustade ut med ett glas vin.
En riktig lyckad och härlig dag.