Pratar vi för mycket och lyssnar för lite

Jag umgås ibland med några kvinnor, alla pensionärer, som jag har träffat via Stadsmissionen.
Vi ses hos varandra några gånger per år. Det har varit trevligt tycker jag. Vi pratar om det mesta, från politik, livet och döden, religion och annat som är aktuellt. Vi är fem stycken och vi gillar alla att prata,
någon kanske lite mer och någon vill hävda sig lite mer. Vi är olika men det har fungerat ändå, tycker jag men nu börjar jag undra, hur bra är vi på att lyssna på varandra. Under senaste träffen i våras har det uppstått någon form för missförstånd mellan två av damerna där tydligen kommunikationen har varit mycket otydlig. Jag försöker minnas tillbaka vad som kan ha skett men kommer inte ihåg riktigt att det skulle vara så illa. Hur som helst är det ju  något de två för klara upp, men jag funderar mycket på det där med att lyssna men att även få göra sin röst hörd. Jag vet att några av mina vänner tycker jag pratar så mycket men när jag börjar tänka över det så tycker jag att även de pratar mycket. Slutsatsen är väl att vi alla gillar att prata men vi måste bli bättre på att lyssna. 

Min dotter och hennes Kyrkbykompisar

(null)

Syster och bror vid Lötsjön

(null)

Dottern hemma

Hon kom för att fira en kompis som tagit sin examen. Jag var även bjuden, det är en tjej jag känner mycket väl från när de gick i skolan tillsammans och även spelade fotboll.  Men först fick vi en fin mamma-dotter kväll med gemensam gjord middag och sen mycket snack. Hon bor ju i München så vi ses ju inte mer än ca fem gånger per år och det är bättre med samtal runt ett middagsbord än per telefon. Vi har mycket att prata om, hon är en mogen och klok tjej och  lever som hon säger ett harmoniskt liv i München med pojkvän, vänner jobb och fotboll.  Jag är glad för hennes skull. Vi fick även en lunch med hennes bror såklart och sista dagen fick hon tillbringa med sin far.
Nu är det min tur att besöka henne och jag får hitta en tid nu i höst.

Gick genom stan

(null)

Lunch på Gröna stugan vid Lötsjön

(null)

(null)

Räkor och rosé på Skrovet

(null)

Kräftor hos grannen

(null)

Vilken härlig skön vecka

En hel vecka med så mycket sol och värme. Jag har bara njutit. Dörrarna vidöppna, frukost ute på
terrassen, suttit ute på eftermiddagen och läst. Sen har det ju blivit några turer till stan, bl a lunch på härliga Skrovet vid Årstaviken. Tur jag har en väninna som bor där så jag kommer dit då och då. 
En riktig pärla på Södermalm.  Har även hunnit med ett besök på St Paul och Stadsmissionen. Måste ju hitta nåt nytt "jobb" nu i höst. Fortsätter med kyrkfrukosten som vanligt. Det har blivit konsert på Grönan med Miss Li, hon är helt fantastisk och sen avslutade jag augusti med konsert i Vitabergsparken. Picnic med vänner och så skönt att ha med min fotbollstol, där satt jag skönt och sippade bubbel. Och självklart lunch med sonen på en härlig restaurang vid Lötsjön.
 
Sen  igår är temperaturen mer normal igen för september så igår blev det klippning av (o)gräset och annat pyssel hemma.

Loke

(null)

(null)

Katter är inte som vi andra

Sonen åkte iväg till München för att träffa sin syster över helgen och jag fick ta hand om Loke, hans döva vitpälsade innekatt. Nästan hela fem dagar blev det. Nu råkar jag gilla både katter och hundar, fast hundar ligger mig nog närmast om hjärtat. Loke vill sova på dagen och härja på natten. Han gick runt och jamade och jag undrar ju om han vet att han jamar, han kan ju inte höra sig själv.Eller så har han någon indre hörsel. Fast jag fick honom att lugna ner sig så jag fick sova några timmar. När jag kom hem med honom var det bara att stänga så många dörrar som möjligt till sovrum, bad, tvättrum och förråd. Han har nämligen en förmåga att gömma sig på de mest otänkbara ställen. Sen gillar ju katter att klättra högt så det var bara att ta undan saker från bord och bänkar som han kunde fösa ner på golvet.
Sen visade det sig att han smög sig bak mig när jag satt i soffan och började äta på mitt hår. Det roliga var när han upptäckte grannkatten som låg i en av mina trädgårdsstolar rakt utanför fönstret. De glodde på varandar ett bra tag. 
Men snart kommer sonen och hämtar honom. Då blir det att ta fram dammsugarn och städa ett tag.
Han har ju mycket päls den katten, men god är han.

På väg hem genom Sverige, kaffepaus

(null)

Natt över Luleå

(null)

Polcirkeln går genom Tomteland norr om Rovaniemi

(null)

Engelska settern Sarek vaktar utanför min brors hus

(null)

Hemma igen

Har varit hemma en dryg vecka . Resan genom Finland och Sverige gick jättebra. Det blev en övernattning på Scandic i Luleå. Många undrar alltid över att jag orkar köra ca 180 mil på två dagar.
Jag har kört denna sträcka så många gånger sen redan på 80-talet och eftersom jag nu har kört upp varje sommar så känns det inte så betungande. Trots ryggproblemen gick det jättefint.
Väl hemma så blev det besök hos läkaren och diagnosen var ryggskott. Behövde inte röntgas utan detta går över efter ca 4-6 veckor sa läkaren och jag börjar tro henne för redan nu nästan fyra veckor sen så känns det bätre och bättre. Jag får till och med gå på gymmet igen och göra vissa pass.
Men första veckan var tråkig, jag var hemma och tog det lugnt fast rörde på mig en del som jag ska göra enligt doktorn. Fick en mysig middag med sonen och nu i helgen lite fika med vänner. Nästa vecka är jag nog mer på banan igen känns det som. 

Fin himmel över bygden Harrelv

(null)

Blev en tur i kylan med lille Vilde, hennes mor och mormor

(null)

(null)

(null)

(null)

Fin helg på festival med kusiner

(null)

(null)

Snart på väg hem - redan

Nej det bev inte som jag tänkt mig min fjärde vistelse som pensionär i Tana. MIna somrar har gått åt att träffa vänner, släkt, åka på festival och vandra upp till så många bergstoppar som möjigt. Och plocka hjortron.såklart. Jag har fått göra allt utom de två sista bitarna och de som jag älskar så mycket.
Efter en dryg vecka häruppe och efter en skön promenad med hunden Sarek så skulle jag gå från min brors hus till min systersons hus. Det är ett stort dike man måste ta sig över. Jättejobbigt men det brukar gå, men inte den här gången. Jag ramlade raklång på rygg i diket, glsaögonen flög iväg och snälla Sarek ville förstås hjälpa till men det gick ju inte. Jag kravlade mig upp och kände direkt smärta i korsryggen. Den smärtan har jag gått med nu i två veckor, känns bra på dagen, värre på natten.
Efter en tur idag till en sjö 4 km bort med kusin och hennes dotter och barnbarn, var jag helt slut när jag kom hem. Jag kunde bara konstatera att jag kommer inte klättra upp några  berg och jag kommer definitivt inte plocka hjortron. Jag har fått träffa vänner och släkt och var på en trevlig festival i helgen så det känns bra. Men jag sa till min bror idag, jag vill hem nu, söka upp min läkare, få ta röntgen av ryggen och se vad som är fel. Så jag lämnar redan efter tre och en halv vecka.
RSS 2.0