Varför måste folk tro på något som inte finns? Det blir mer och mer disskutioner, snack och debatter om religion och speciellt en, islam. Hemma hos mina föräldrar fanns en bild av Jesus i 3d. En sommar då min dotter var ca 4 år och vi var på besök frågade min storasyster min dotter vem som fanns på bilden. Hon visste inte vem det var för jag hade helt enkelt inte  berätta för henne om honom. Min syster blev förvånad och kan än i dag bli chockad över det. Jag sa att min dotter kommer lära om Jesus i skolan så det blir bra med det.

Jag har ändå låtit mina barn bli döpta men då vi d 8 års ålder så de hade ett hum om vad det handlade om. De valde sen att ine konfirmera sig vilket jag såklart accepterade.

Att Jesus fanns som en historisk person kan jag eventuellt acceptera.

Sen har jag ingen tro på någonting och det förvånar mig att så många människor är så engagerade och har sån respekt för religioner. Det blir bara krig av religioner och det var väl aldrig meningen.

Tar det lugnt hemma i värmen men skönt att det regnade mycket i dag. Det dröjer innan jag lämnar för semester.  Grannkatt nummer två har börjat hälsa på både inne och ute. Innan dess var det bara hans brorsa som besöker mig. Det har han gjort nu i flera år. Jag brukar ge dem lite kattgodis och det gillar de, fast den yngre katten är både smart och handlingskraftig. Han lyckades putta ut godisasken från fönsterblecket ner på terrassen så godiset for iväg. Båda var snabbt där och försåg sig innan jag fick räddat det mesta. Det är härligt med djur runt omkring när man inte har några egna.

Sonen var hemma i veckan och målade väggarna som finns mellan mig och mina grannar. Han jobbade hårt och jag bjöd på lunch. Är så tacksam att mina barn ställer upp för mig. Något har jag gjort rätt i uppfostran. 

Jobbar ungefär en gång i veckan på Stadsmissionen och det är lagom. Sommarluncher med vänner är också trevligt och grillning ibland.  Läser just nu om vikingakungar. Mycket intressant. Fick veta en del om jomsvikingar som jag inte hade en aning om fanns. Så dagarna går och även sommaren. 

Eller dammiddag rättare sagt. Vi är ju 60+ allihopa förutom jag som är 70+.

Vi brukar ha så mycket att prata om, aktuella saker och nu var det säkert ett halvår sen förra gången.

Vad gick snett? Var värdinnan för trött som en av damerna tyckte och satte igång att röja undan allt på bordet i flera omgångar medan vi andra pratade på. Men vad pratade vi om? Inget viktigt, inget av  värde. Några av damerna vill helst inte prata om allvarliga saker, de lever i sin bubbla av trygghet och är inte så medveten om vad som sker utanför den. Jag  brukar dra i gång diskussioner men kom inte till skott när värdinnan på någon intetsägande fråga började rabla upp vem som ingick i hennes innebandygrupp. Jad blev besviken och vi avslutade när damen hade röjt undan vad som fanns på bordet. Nästa gång tar jag över, det är förresten bara vi två som tar middagarna. De andra kommer gladeligen men får inte för sig att själv bjuda. Jag ska i varje fall försöka få lite mer intressanta frågor på tapeten. 

Första helgen i juni blev det ny resa, denna gång till Tönsberg där två av mina systrar bor. Ändå är det inte ofta vi tre träffas men nu blev det av hos den ena. Det blev massor med god mat, vin så klart och sen kunde vi tre sitta ute på en balkong och njuta av sommaren. Vi pratade mycket, det var ju länge sen vi träffats vi tre. Det kändes som vi kunne prata om det mesta och kanske komma varandra lite närmare för så har det inte alltid varit.

Helgen blev fin med bra väder och jag fick en lång promenad på söndagen till toppen av Slottsfjället där et stort torn står kvar från vikingatiden. Sen hämtade jag mat på en kinarestaurang. Det har  blivit en tradition att äta kinamat kvällen innan jag kör hem..

Körde hem på måndagen, först med färja över Oslofjorden och sen raka vägen hem. Tog det lugnt och det gick bra.