Sitter i mörkret med massor av värmeljus runt omkring.
Är det bra att släcka ljusen i en timme en lördagkväll
bara för att någon eller många tycker vi måste göra en
manifestation för miljön? Egentlligen tycker jag inte det,
jag och många med mig försöker vara miljömedvetna
så gott det går medan länder, regeringar, industrier,
you name it, de som verkligen kan göra något som märks,
inte gör så mycket.
Hur som helst, det är rätt mysigt med värmelljusen.
Men TVn, kylen, och min laptop drar ström för fullt.
Ska allt släckas får det bli mitt i natten när jag sover.

Ska man klaga? Ska man gnälla? Eller ska man bara stå ut med
kylan, snövallarna, opålitliga tåg och halka? Tålamod är ordet man
måste leta fram igen. Samtidigt rullar allt på som vanligt. Jobbet, fem
dagar i veckan, helt okey. Längtar alltid till helgen som rusar iväg.
I söndags kom Magnus hem på middag så vi tre i den enda familjen
Ballari i hela Sverige, käkade wok, hade en liten havrekaka till kaffe
och frukt på det. Blev mycket  prat om Spanien så klart. Marline är
helt hänfört efter sin vistelse i Lugo.  Väl hemma blev det skola,
kompisar och några sena kvällar där jag som vanligt fick sitta och
vänta och hämta. Nu är hon i Harsa med Janne och brorsan Jim.

Så visst, trots kylan ha jag tagit mig ur mitt ide och tränar på för
fullt, hoppar ur soffan varje gång Kasper ska på promenad
och kliver glatt upp på morgonen, ibland redan 0530 för att jaga
iväg till jobbet. Så livet rullar på rätt bra. Alltså, inget att klaga på.