Julmarknaderna är i gång och i dag hade Täby Park  öppet. Som förra året så ställde jag upp och var med och samlade in julklappar till behövande barn och ungdomar. Vi var sex volontärer, varav de flesta var på sitt första uppdrag så jag fick bli ledaren. Vi fick säckar att ha klapparna i och vi stod både ute och inne. Minus 4 grader gjorde att vi löste av varandra, en timme ute och en timme inne. Det är alltid trevligt att träffa nya volontärer, det är mycket att prata om. Det började trögt, jag hade själv slagit in några klappar men det tog tid innan vi fick några. Täby Park hade ju annonserat både i lokaltidningen och även på FB men alla kollar inte upp allt. Det som är lite märkligt med människor är att de bara rusar förbi, de som vågar titta på en viker undan med blickem. Det verkar som de är rädda för att vi ska säga nåt eller pracka på dem nåt. Men vi vill ju bara prata, kanske försöka ge en brochyr om Stadsmissionen eller få de till att swicha en slant. Väl, det tog sig efter ett tag och många hade hörsammat insamlingen och kom med klappar fint inslagna. Gulliga var de små barnen som kom fram och lämnade paketen i säcken men priset tog killen, ca 8-10 år. Han kom bort till oss, hade inget paket men frågade om det bara var leksaker vi tog emot. Nej sa vi, du kan ge böcker, vantar, strumpor t ex. Då frågade han, kan jag ge en klubba? Jg tror vi hade tårar i ögonen vi som stod där. Sä klart du kan sa vi, och du behöver inte packa in det, vi lägger det i säcken så gör någon annan det. Vi såg han gick iväg och efter en stund  kom han tillbaka med sex st polkagrisar!  snacka om att han gjorde vår dag. Det var skönt att komma hem och in i värmen men så nöjd med dagen.

Fick en chock när jag vaknade i fredags och såg att vintern hade kommit. Första tanken var att 

stanna hemma hela dagen men jag hade ju spinningpass kl tolv så det var bara att ta på vinterskor och börja borsta snön av bilen. Som vanligt  var det en sån skön känsla när passet var över och jag kunde köra hem. Själva passet på 45 min är helskönt då man som denna gång cyklar i djungeln. En jättestor skärm visar backar upp och ner hela tiden och underbara vyer. Tiden går fort och instruktören manar på. Spinning är definitivt något av det roligaste på gymmet men faktisk så var jag tillbaka på zumban i måndags. Nu är ryggskottet helt borta och mitt vänsterknä ok så passet blev bra. Älskar mitt gym i Vallentuna.  

I snart två månader har solen knappt varit framme så visst blev jag nästan chockad när den dök upp i tisdags. Jag tog en långpromenad och bara njöt. Jag har knappt varit ute på promenader då det mer eller mindre har regnat varje dag dessa månader. Jag ser på minnesbilder att för ett år sen var det både sol och lite snö och av lång erfarenhet så vet jag att så är det med vädret från år till år. 

 Temperaturen ligger gott över 5-6 plusgrader och det har varit bra nu när jag har problem med nyköpta element. Fast det ska nog lösa sig i dag tror jag när elexperten ankommer i eftermiddag.

Jag fick en ny bekantskkap för en vecka sen när min inneboendes mamma kom och hälsade på honom. En jättetrevlig engelsk kvinna som jag fick fin kontakt med.Vi drog tillsammans till julmarknad i Norska Kyrkan på Söder. Det tyckte de var mycket trevligt, Vi stannade och åt lax smörgås och drack kaffe och jag passade på att köpa några norska produkter till vårt julbord. En kör sjöng några vackra julsånger så det blev riktig julstämning.

 

 

Har gjort det mesta av min läxa till skrivarkursen och borde ta fatt på spanskan. Sitter och kollar ut genom fönstret en stund och tittar pår snöflingorna som faller ner på terassen. Nu är det höst och novembervått. Regn för det mesta och snön som faller smälter bort nästan på engång.

Som vanligt en söndagmorgon när jag tar min kaffekopp och ska kolla på nyheterna så har det igen hänt både skjutningar och sprängningar, denna gång mest i Malmö. En 25  årig kvinna nerslagen på en busshållplats, en 15 årig kille skjuten till döds och en annan svårt skadad.

Man får inte bli avtrubbad men risken finns. Jag sitter tryggt i mitt radhus och än har inga 13-14 åringar börjat kasta ägg eller ha sönder fönster på mitt hus. Det drabbar tydligen pensionärer i ett litet samhälle i Norrland.  Får man skriva om sånt här, att våldet verkar öka fast många säger att det har minskat. Det skrivs en del i tidningarna men jag funderar på allt som inte kommer fram. Jag tänker på offren, de som har blivit våldtagna, de som har blivit rånade och förnedrad, nerslagna.>Som mamma blir man orolig över att något ska hända mina barn. Det händer mysko saker även här jag bor men det är nog mest bostadsinbrott och cykelstölder i stor skala.  Hoppas det stannar med det.