Strawberry Daquiri, favoritdrink på kryssningen.
Söndagsmorgonen på terassen
Sommarfredag
Sitter ute och skriver detta med lite Breezer inköpt på Ålandsbåten förra helgen.
Vilket bröllop det blev, så vackert i Vallentuna kyrka och sedan bussen till
Ålandsbåten. God mat, jag höll mitt tal, det blev bra och jag fick beröm efteråt.
Sedan blev det dans och glada skratt hela natten. Vi var mestadels i Fun club
så tyvärr kom jag inte på att kolla i Puben förrän det var försent. Nattmacka som¨vanligt,
en stor räkmacka som smakade jättegott.
Somliga var uppe hela natten, jag gick och la mig vid tretiden och det var bra
dagen efter då man kunde sola och sitta på däck, äta buffé umgås rätt så pigg.
Sedan har det varit jobb hela veckan, och det har varit trevligt som vanligt.
Dottern är hemma fast hon springer runt till kompisar förstås. Hinner prata med henne
mellan varven. Det är helt underbart att ha henne hemma. Idag ringde hon till jobbet
och tyckte jag hade en del spritflaskor i barskåpet. Hon har aldrig frågat om det förut
men nu vid fyllda 20 år var det dags. Hon och hennes väninna skulle öva sig i att göra
drinkar då de skulle ha middag i kväll. Ja ja jag tror inte det blir något fylleslag på dessa
två tjejer. Vet dock inte vem som kommer till middagen. Jag stoler på henne.
Kan detta vara ett tal till brudparet?
Som ordförande i den exklusiva Norra Kyrkbyns vilda kvinnors klubb måste jag
ta till orda och beklaga att en uppskattad medlem nu lämnar klubbben och låter sig
tämjas in i äktenskapet av lejontämjaren Ove, förlåt kvinnotjusaren Ove.
För någon vecka satt vi återstående medlemmar och konstaterade att du Lisa
redan hade lämnat, för du var inte där.
Vi ser med fasa hur du kommer dras in i nätet av fiskaren Ove, fast vi vet ju även att Ove klarar sig
själv kortare stunder och då har du chansen att ta fram det vilda och smyga i väg
till Norra Kyrkbyn för en bortamatch med oss övriga i klubben.
Fast vi beklagar dig ändå inte så mycket för vi vet ju att när Ove tar fram gitarren,nån öl
och lite sång så kan det gå vildt till där i Lövsättra och bara att ha ert bröllop här på
ute på havet låter faktisk lite vildt, för chansen att det kan komma att gå vildt till
under resans gång är stor.
Vi önskar er lycka till och skålar för er idag.
Lunch vi Brunnsviken
Idag tog jag med mina medarbetare på lunch på Stallmästargården. Det blev mycket lyckat, med god mat och vin och öl. Vädret var underbart som man kan se av bilden.
Lite av varje nu innan midsommar.
Tisdag redan och mycket skall göras. Grannen och jag hade planerat att hyra
en container och plötsligt stod den där på gräsmattan så nu var det bara att börja
fylla på med skräp. Det är tredje gången vi hyr en container så jag håller på att
tömma mitt hus, förråd och garage och konstaterar att det finns mycket kvar.
I går fick jag för mig att klippa häcken ut mot gränden, tänkte att nu börjar
grannarna tycka att den växer ut för mycket. Det blev lite svettigt då det inte är
någon elektrisk sak utan en hederlig gammal häcksax.
Planera inför bröllopet på midsommardagen pågår också med inköp av olika
klädesplagg. Ser verkligen fram emot detta evenemang på kyrssningen till Åland.
Dottern har lovat att köra mig till kyrkan så då slipper jag tåget och bussarna kanske
strejkar så det blir nog bra. På midsommaraftons morgon landar hon från Oslo och
jag skall med glädje gå upp i ottan och hämta henne. Men innan dess är det två dagars
jobb och lunch med mitt gäng i morgon.
Oj måste jag hålla ett tal?
I går var det damkväll hemma med grill och mycket vin. Vi skall i bröllop om
en vecka då en väninna gifter sig för andra gången och det skall bli hur
stiligt som helst. Efter kyrkvigseln blir det buss till Vikingline och fest på
Cinderella i 24 timmar. Vi ser verkligen fram emot detta. Anne, närmsta
väninnan till bruden skall förstås hålla tal så det blev lite prat runt det och
plötsligt blev det bestämt att även jag skall hålla tal bara därför att jag
sa att jag gillar att hålla tal. Bruden har jag känt i tio år och brudgummen
i knappt tre. Jag umgås inte så mycket med dem så nu börjar jag tycka att
nej det blir inte aktuellt med något tal från min sida. Jag skulle nog kunna
hitta på något men i dag, dagen efter vin och snack så vet jag inte.
Långhelg
Fyra dagar ledigt är så underbart. Nationaldagen blev det fika hos vännerna Anne och
Mulle, på fredag kom sonen och vi tog grannens schäfrar ut på promenad längs Vallentuna
sjön. När vi kom hem tog vi med hundarna in till mig men det blev så rörigt när vi skulle
äta lunch så vi fick gå tillbaka med dem till sitt hus. Hummer och räkor till lunch blev
superbra ute på terassen. Vädret var jättefint. Sedan blev det stress till Birka Princess
och en kryssning med kompisen Sanna. Det blev en härlig tur men varför måste man förbruka
så mycket pengar i taxfree? Till baka i Stockholm tog vi tåget till Kyrkbyn och satte oss
på Lilla Hanverkarn för lite läsk och glass. Vännerna Anne och Mulle kom dit med sina
finska besökare så vi fick hälsa på dem.
Sanna åkte hem och jag hamnade i soffan. Idag har det varit lugnt mer än att jag och syrran
har haft en långprat och klarat upp våra oklarheter. Hon träffade dottern i Oslo idag och de
hade en trevlig lunch. Dottern kommer hem på midsommaraftons morgon. Vad jag ser
fram emot det. Då skall hon var hemma i hela 17 dagar innan London väntar.
Det blev kryssning till Åland
Spontan kryssning kan bli hur bra som helst, speciellt när vädret är så bra som det var. En lisa för själen att sitta på däck och se skärgården glida förbi.
Terassen i juni
Frukost på terassen igen, nu är det sommar.
Svart i det vita Täby
Långt ifrån Husbys bilbränder och rasande ungdom i gatorna bor Asse i det lugna
och vita Täby. Han spelar fotboll, umgås med jämnåriga killar, bor i villa och har nyss
tagit studenten. Asse är svart, adopterad från Etiopien, ett hittebarn som vid sex års
ålder kom till Sverige i mycket dåligt skick, till sina adoptivföräldrar och syster.
Asse är så långt det går inte i närheten av sina jämnåriga killar i Husby. Han har varit
svensk sedan han kom hit vid sex års ålder. Han ingår i en svensk familj men ser inte
svensk ut förstås. Är det ett hinder för att bo i det vita Täby? Jag har inte funderat över
det för de gånger jag har träffat Asse (inte så många) så har han varit så med i
gemenskapen och i kamratskapen med sina killkompisar.
Därför blev jag så glad när jag nu på en studentmottagning fick höra hur kul han hade
haft på de olika flaken han åkte på ( t o m med ungdomar från Danderyd hör och
häpna). Han har säkert fårr gliringar och rasistiska påhopp under sina år här men
ändå skönt att veta att han till vardags kan leva ett helt normalt svenskt liv.
Prestera
Ännu en studentmottagning slut. Mycket trevligt men ibland blir samtalsämnen
för ytliga i min smak. Ok detta är Täby och då är det status, ytligheter och prestattioner
som gäller i första hand. Men vi halkade in på det där med att prestationer har numera
blivit en trend. De som verkligen är en prestation är ju att bestiga Mount Everest
och numera, eftersom den första som besteg detta högsta berg, gjorde det redan på
50-talet så hittar man åp annat att vara först med. Första människa över 80 år, första
handciappade människa, första transplanterade människa att betsiga Mount Everest.
Det blir ju ändå lite tuffare för den vanliga människan, så nu är det att åka Vasaloppet,
Vansbrosimningen, ö-till-ö som gäller och fixar man inte det så får man åtminstone
prestera en köks-ö eller en soff-ö på uteplatsen. Ja det finns många prestationer att
göra. Vi på studentmottagningen kom fram till att vi skall bestiga Mount Everest
tillsammans, det ska bli en dokusåpa vi skall sälja till TV, granngänget till Mount Everest.
Dotterns väninnor
Här får min dotter i Marbella en hälsning från sina väninnor. Tyvärr kunde hon inte vara med på mottagningen.
Så var det studentmottgning igen.
Flera vänners killar tog studenten fr några dagar sedan och i går var det två mottagningar.
Det är rena nostalgin att gå på sådana fester. Man träffar så mångavänner man umgås med
fortfarande men ändå kanske lite för sällan och så är det gamla bekanta från år tillbaka.
Rigmor och Lelle är två helt underbara personer som jag har träffat på i de senaste tre åren
därför att deras adoptivson umgås med mina vänners söner. Jag brukade berätta för mina
vänner vilket dåligt samvete jag hade när min son gick på dagis och alltid blev hämtad sist.
Jag brukade flänga in med bilen från Arlanda och där satt han fullt påklädd och väntade.
Han har utryckt någon gång att han blev satt på vänt. Hemskt va.
När jag träffade Lelle och Rigmor för några år sedan det hade flutit många år sen min son och
deras dotter gik på dagis tillsammans. Då kom vi till att prata om våra barn och Lelle blev min
stora hjälte då han påminde mig om hur han eller Rigmor och jag rusade innan stängnings-
dags för att hämta våra barn som satt och lyssnade på saga som fröken Monika läste.
Då kom minnena tillbaka och mitt mycket dåliga samvete blev lite bättre. De var ju faktisk två
som satt på vänt. Idag hämtas barnen vid tre fyra tiden och jag vet inte om det kanske är bättre.
Jag hade det jobb jag hade, jag var inte ensam då men mitt ex hade orgegelbundet jobb så
det blev så här.
Mottgningarna var jättetrevliga, man blir chockad när det dyker upp "ungar" i 18-19 års ålder
som man inte sätt på ett tag och de är stora "vuxna". I går var det sista studenten ut för
två av mina vänner så en era är slut. Nu skall de ut i världen. Mina är redan där. Jag minns
studentmottagningarna för mina barn med glädje. I eftermiddag skall jag på en till och ser framemot det.
