Harrelv
Harrelv, den bygd jag är uppväxt i. Det rinner en liten älv eller kanske hellre en stor bäck
genom bygden där vi fiskade öring och harr. Det verkar ju som namnet kommer från fisken
harr. Älven/bäcken rinner ut i den stora Tana floden där man fiskar lax på våren. En dryg
kilometer innan man svänger in till mitt barndomshem, Moland, sitter en skylt där det
står Harrelv.
Så många gånger har jag och mina barn efter 200 mils körning på två dagar passerat denna
skylt och vetat att nu är vi framme. Ca två veckor har vi njutit av natur och lugn innan vi har
börjat vår resa hem igen.
Det är ett problem med detta fina namn, märkligt kanske men så är det. Många av den samiska
befolkningen tycker att det är fel namn, det skall heta det mer samiskklingande Harrejok eller
Harrejoka. Så brukade den samiska befolkningen säga om bygden. Förnorskningen satte igång
på femtitalet och då kom skylten upp. Jag är växt upp med skylten och namnet Harrelv så
låt mig få göra det. Berätta gärna den samiska historien om namnet och bygden. Det är
intressant för jag gillar historia överlag. Inte bara från min lilla bygd i en utkant av världen utan
även från andra utkanter i världen.
Täbybor
Det blev middag och vin på Lilla Hantverkarn i kväll. Med vanliga gänget.
Härligt att träffas efter arbetsveckans slut med blodtrycksdramat och
stressen som följde efter det. Tror jag mår bra igen nu. Skönt att kunna
gå en promenad till restaurangen utan att behöva tänka på transportmedel.
Nu är temperaturen på en vettig nivå også så det var riktigt skönt.
Gänget från Lövsättra var även där och när de hade gått kom ett nytt gäng.
Täbyborna.
Jag har bott i Täby sedan 1987 men har vänner som har bott här i princip
hela sitt liv och de träffade på ett gäng som de kände sen skoltiden. Det är kul
att lyssna på när de pratar om Täby för 30-40 år sen. De är riktiga Täbybo.
Mina barn är ju även riktiga Täbybor, uppväxta här fast de ville iväg härifrån
och det är sunt det med tycker jag. Själv åkte jag ju långt i väg från Tana.
Nu har jag bott i Täby sedan 1987, 26 år sen. Det är ofattabrt och jag kan
väl snart kalla mig Täbybo.
Ja fick åka hem.
Igår fanns det några blodtrycksmätare på jobbet som skulle läggas i våra
flygplan. Bra att ha när vi får sjukdomsfall ombord och det finns läkare
eller sjukskötare som kan hantera detta.
Men så klart skulle det mätas blodtryck på oss på kontoret och första kvinna
ut fick ett rejält högt blodtryck. När det blev min tur var det samma sak, jättehögt
undertryck som är det mest farliga har jag lärt mig. Vi skrämdes upp lite och
min kollega som hade haft svårt att andas dagen innan åkte till akuten och
hade fortfarande högt tryck, dock lägre än på kontoret. Nu är hon hemma och
vilar och skall få medicin.
Jag själv åkte hem i lugn och ro och kände inget obehag. Jag började sortera i
mina papper, en del skulle slängas och det är ju bra. Vännen Ann kom över
en sväng och vi satt och pratade en stund.
Idag var det fortfarande snack om blodtryck och eftersom kollegan skulle vara
hemma hela veckan och börja äta medicin så ville några att även jag skulle
kolla mig. Ok, jag tog tåget till stationen, hämtade bilen och ga mig iväg till
akuten. Då hände något, jag fick svårt att andas i bilen och blev orolig. Jag
förstod att jag jagade upp mi själv eftersom jag inte hade känt något innan.
Jag kom snabbt in på hjärtakuten och sköterskan bad mig sätta mig och vila
i 20 minuter innan hon tog trycket. Jag slappnade av och när trycket togs
var det helt normalt med undertrycket och lite högt med det övra.
Det togs EKG och sedan nytt tryck. Undertrycket hade stigit lite och över-
trycket hade sjunkit en hel del. Sedan snack med doktorn, de tog blodprov
och sedan fick jag åka hem. De lugnade mig och berättade att innan man
tar ett blodtryck skall man vila ca 20 min då blir det mest korrekt. Inte
springa från skrivbordet, ta trycket och bli uppskrämd.
Vad som gäller nu för mig, är att börja motionera mera, dvs skita i min
hälsporre (mer eller mindre), ta det lugnt och njuta av livet. I princip gör
jag det redan.
Rysskyla.
Av någon anledning inbillar man sig att i en huvudstad skall det aldrig bli så
där Norrlandskallt eller för den delen den hemska rysskylan som de hotar med
på väderrapporten ilbland. Så är det dock inte, denna helgen har börjat med runt
- 25 grader var man nu bor i Stockholmsområdet. Det är vackert med strålande sol
och blå himmel till den vita snön. Så vackert kan det även vara med endast - 5 grader
som man ju bättre kan tolerera. Folk runtomkring envisas med att så skall det vara
på vintern och visst klarar vi oss med rätta kläderna och bla, bla, bla.
Jag orkar knappt lyssna. Hela min barndom var det kallt från november till april och
som värst inget ovanligt med - 30-35 grader. Det bet ordentligt när man skulle ut.
Det var att vänta på skolbussen tidiga morgnar och med mörkret runt omkring,
samma sak när man skulle hem. På rasterna var det bara att ge sig ut för att få
frisk luft. Då stod man och huttrade till det ringde in till lektionen. Visst de härliga
skidturerna man kunne ta från februari och ut april då temperaturen kanske låg runt
-10 till -15 grader, är något att minnas. Isfiske på en sjö några kilometer bort, eller
klättringen upp berget så det tog ytterligare kilometer att klättra upp till.
Fast det verkar som man kan i dessa kalla vintertider även åka skidor i storstads
området så kanske ska jag byta ut mina gamla trädskidor men några nya i plast.
Dock skall jag hitta ett område att skida i, på nya golfbanan kostar det pengar att åka
och det har man ju inte varit van vid att få betala för att åka. Det är väl det som är
skillnaden melloan landet och storstan. Om man inte bor i Oslo förstås, där marka
ligger runt hela stan och det bara är att sätta på sig skiderna och åka ut.i
Veckan som gick.
Full fart på jobbet och mycket som skall göras men det är bara kul. Jag älskar verkligen
mitt jobb just nu. Jobbigt med tidiga morgnar när det är så mörkt och kallt men men,
bara att se framöver mot våren.
I onsdags blev det middag med mina två barn. En så fin och rolig kväll. Mina två vuxna barn,
så mogna, positiva, duktiga, jag kan säga så mycket om de två och jag är så stolt över dem.
Jag tror jag har bidragit en del till hur de har blivit som människor men mycket har de själva
fått med sig hur man uppför sig och hur man bryr sig. De är så unga och de har mycket
erfarenhet som väntar men redan nu tycker jag de är så mogna.
Dagen efter blev det att köra dottern till Arlanda för att tillsammans med bästa kompisen och
sedan dotterns pappa och andra bror vara avskedskommitté när hon drog till Marbella.
Tre års studier väntar i en vad jag förstår mycket trevlig spansk stad. Jag ser fram emot att
få åka och hälsa på henne i vår. Redan har hon hunnit trivas och hitta nya vänner.
I går blev det middag på kvarterskrogen Lilla Hantverkarn med vännerna Anne och Mulle.
Fin avslutning på arbetsveckan. Det blev fika hemma hos mig efteråt.
Min inneboiende schweisiska student kom även han och jag förbarmade mig över honom
och körde honom till ICA i kylan så han fick handlat inför helgen.
I dag blev det en tur till Täby Centrum för lite shopping, länge sen man var där och kollade.
Janssons frestelse
Jag har precis satt in en Jansson i ugnen! Hann aldrig gøra Jansson till julen
men alla ingredienser fanns kvar i kylskåpet så nu ær det gjort. Blir lite kænsla
av jul nær jag skall smaka. Resten får frysas in.
Det har varit en lugn helg, endast en tur till Lindholmen och hjælpa vænnen Anne
med att hæmta en soffa och sedan tog vi lunch på konditoriet i V tuna. Dottern har
varit och åkt skidor med sin pappa och bror i Hælsingland. Hon kommer hem snart
och då skall hon på fødelsdagsmiddag hos sin allra førsta væn som fyller 20 år.
Før 18 år sedan træffades de på dagis och har varit goda vænner sen dess.
På torsdag åker dottern till Spanien och huset blir tomt igen, men bara før några
dagar då min student från Schweiz flyttar in.
En vardagkvæll med vænner.
Spontant planerade jag och dottern en Tacos kvæll. Vi bjød in några vænner
och det blev en mycket trevlig tillstællning. Vi brukar gøra så nær hon ær
hemma så det har blivit lite av en tradition. Det ær trevligt med lite action
en vardagkvæll.
Slipping through my fingers.
Min dotter är vuxen nu, 20 år och har redan bott ensam i Oslo ett år. Märkligt nog bodde
även jag ensam i Oslo när jag var i hennes ålder. Nu är hon hemma någon vecka innan
studier i Spanien väntar. I dag hämtade jag henne på flygplatsen och hon hade sin norska
pojkvän med sig.
Jag tänker på ABBA sången och konstaterar att jag hann en del med min flicka trots
mycket jobb och ensamstående med två barn och en hund. Vi hann resa en del till-
sammans, vi hade fotbollen gemensamt under många år och vi fick vänner som vi
umgås med så fort det låter sig göras. Eftersom min son är åtta år äldre än dottern
så var han till mycket hjälp under de år hon var liten och jag jobbade mycket. Åren
då min son var liten blev det även en hel del resor men då tillsammans med min
dotters pappa och hans son. Något jag i dag kan känna är att jag och mina barn kom
aldrig till Kolmården men något skall man kanske missa under tiden man lever
tillsammans med sina barn.
Jag tycker jag har jobbat mycket genom hela mitt yrkesliv, alltid heltid och lite till. Jag
vet man inte skall ha dåligt samvete för att man inte har hunnit med allt med sina
barn, därför är jag glad att jag känner att jag har hunnit en del. Hoppas bara att även
de tycker det.
Redan 2013, 13 år sen milleniumskiftet.
Vår resa till Las Palmas blev bra trots att vädret inte var helt på topp och
att vi båda var sjuka från och till. Att vandra på Las Canteras promenaden längs stranden,
att få sitta ner för att ta en café con leche, att sitta ute och äta sen middag, det räcker
så bra. Att även få njuta av spa på hotellet var heller inte helt fel. Sedan blev nårsfirandet
med flera crew en riktig höjdare. Det var länge sen jag firade nyår med så många personer
och att det blev en så lyckad tillställning. Något att minnas.
Det har alltså gått 13 år sen milleniumskiftet. Bara att konstatera att åren går, snabbare än
förr vet jag inte, men de går. Det har hänt mycket under dessa år. Förutom jobbet som styr
det mesta, har båda mina barn blivit vuxna och flyttat ut ur radhuset vi har bott i sedan 1997.
Funderingar har varit att själv flytta ut men det dröjer säkert några år. Resor har det blivit en
del, borde kanske varit fler men det kanske det blir framöver. Många fler vänner i närområdet
har det blivit tack vare dotterns fotbollspelande. Ja, lagledare för flickor 92 i IK Frej tog
mycket av min fritid under stora delar av dessa tretton men det har bara varit roligt
och givande. Livet rullar vidare och det känns bra.
