Äntligen träff med sonen. Vi hade inte setts på en månad och det är för lång tid med tanke på att vi bor endast några mil från varandra. Blev som vanligt mycket trevligt där vi åt på en persisk restaurang, han bjöd. Sen tog vi kaffet hemma hos honom efteråt. Så då fick jag klappa om katten. Min son håller på att göra ändringar i sitt liv och det tycker jag är bra men som mor är man ju lite orolig då han ju inte helt är klar över hur framtiden ska bli. Men jag har stor tro på honom så jag får bara vara med och ge stöd och även råd. Det visar sig ju att med ett långt yrkesliv bak mig så kan jag ju en hel del mer än honom.  Så morsans råd kan vara bra att ha när man själv inte har tänkt på vissa saker eller kanske inte har vetat om det. Ska bli kul att följa honom nu.

Ja inte jag, jag är lugn som en filbunke. Men vissa personer i min närhet, stressar upp sig jämnt så fort man frågar eller föreslår något. Ska vi fira vår kompis fredag kväll, frågar jag. Ok men jag kan inte ta mer än ett glas vin för jag ska ju i väg lördag morgon. Jaha, när då frågar jag. Kl 11 så där! Men herregud, två glas vin ska väl gå bra eller man väljer ju själv hur många glas man vil dricka. 

 

Ett annat secnario: Ska vi ta en shoppingrunda frågar jag via tio en lördag morgon. Ja men jag hinner inte nu, jag måste göra det och det får jag till svar. Ja men jag menar inte just nu, vi har hela lördagen på oss. Så där går det på varje gång det är något, stress och stress.Vår väninna kunde inte fredag kväll så vi bestämde lördag så jag kontaktar personen och säger det blir lördag. kväll hemma hos mig. Ja men du vet jag är ju borta hela dagen, säger hon. Jaha, säger jag men vadå du skulle till skönhetssalongen kl 11. När är du hemma då? Ja men jag kommer hem sent och jag måste landa hemma och måste ut med hunden, får jag till svar. Ok men detta är ju på kvällen, säger jag, när är du hemma ungefär, 2300 på kvällen eller? Hon börjar förstå min ironi till slut och svarar: Ja men jag kommer över når jag kommer.

 

Ja men gör så, säger jag och faktum är att jag har redan firat vår väninna i söndags så det är denna personens förslag att fira och vi har försökt hela veckan. Så jag föreslår hemma hos mig, handlar in  lite gott att äta och bjuder på vin. Det gör jag så gärna för vår väninna men  förslaget till detta firande är jinte mitt utan vore trevligt om jag fick lite support.. Troligtvis kommer hon i vettig tid på kvällen men det är det  där stressandet som blir så överdrivet. Chilla människa som min dotter skulle ha sagt.

Vädret är inget att prata om, det är helt ok att gå ut när det inte regnar. Stadsmissionen har mycket intressant att erbjuda förutom jobbet som volontär. De erbjuder intressanta föreläsningar och kurser och jag har ofta missat detta. Men nu blev det två tillfällen denna vecka och i onsdags var det en traumakurs. Det handlade mycket om hur man möter människor man inte känner. Vad har de med sig i bagaget? Det gäller att mötet blir rätt och specielt med hemlösa och andra utsatta. Ofta har de varit med om tråkiga saker, bara att bli hemlös är ju ett trauma i sig. Det gäller att kunna lyssna och låta de prata i sin egen takt. Sen vill inte alla prata och det måste man respektera. De är trevligt att träffa andra volontärer och diskutera gemensamma erfarenheter från volontärarbetet. Fast det blev en nyttig resa till Playa ingles med vattenjympa varje dag, besök på hotellgymmet  och långa promenader så satte jag ändå full fart på mitt gym i Vallentuna. Det har blivit fyra spinningpass sen jag kom hem. Så har det blivit flera telefonsamtal och besök hos väninna vars mamma gick bort i början av veckan. I morgon fyller hon år så då blir det att gratta och träffa resten av hennes familj. Hade även bilen på verkstad i tisdags så nu är den i bra skick. Hoppas nästa vecka blir lite lugnare, jag måste ju städa också.

Var på en föreläsning i måndags på Stadsmissionen som handlade om hur vi äldre klarar av att leva i dagens digitala värld. Jag blev förvånad av hur många äldre som lever delvis eller helt utanför denna värld och hade många kritiska röster. Stora problemet var att man känner sig övervakad och värre ska det bli verkade de flesta tycka. TIll viss del kan jag hålla med, man blir irriterad av hur reklamen väller över en så fort man söker efter något på nätet. Sen att kontanterna försvinner mer och mer är inget  jag önskar. Visst finns det saker att oroa sig över men att dagligen kunna använda sig av detta tycker jag bara är till hjälp. Sen är det ju så att man kan välja sjäv hur mycket man är på sociala medier och man kan stänga av reklam som kommer på email. Jag använder laptop och mobil flera gånger per dag för att söka allt från när buss och tåg går till att googla på info om olika saker. 

Så klart att de använder en mobiltelefon men det verkade som om alla inte hade koll på hur en dator eller Ipad fungerar.  Det var mest kritik på hur jobbigt det är när jag tycker tvärtom. Det finns många ställen i stan där man kan få hjälp och lära sig hur det fungerar men då måste  man gå ut på nätet och hitta dessa ställen. Många hade tydligen aldrig jobbet med en dator i sitt jobb vilket ju gör det svårare att bli van och vän med datorn. 

Playa Ingles på 80-talet var disco, vin, solbadande och lite flörtande. Då åkte jag oftast i jobbet för att planera för crew inför vintersäsongen men tog någon gång en weekendtur för att få sol och roa mig med vänner. När barnen kom på blev det familjesemester på 90 talet på fint Vinghotell. Två vintrar har jag nu varit en vecka i Playa Ingles på bra hotell med väninna. Oj vad det har hänt mycket på på tjugo år. Att vandra runt på dagar och kväller så har man i princip bara 60 och 80 plussare runt sig. På hotellet ser man familjer med barn men vart bor de unga, de som vill ha disco, sol och lite flört? Har de slutat åka till Kanarieöarna och hittat andra ställen att roa sig på? Eller har de sina egna ställen? Såg jag inga äldre på 80-talet eller brydde jag mig inte att se dem?  Kanske många av de gråhåriga männen även snurrade runt i Playan på 80-talet. Vår krogrunda blev norska puben Naboen där det faktisk var mycket trevligt med en trubadur. Där träffade vi ett norskt par som vi hade trevligt med. Sen var det  Playa del Sol, hjälp för ett ställe. Min väninna gillar ju att dansa så vi dök in där några gånger. Det var såklart svensk dansbandsmusik och sånt har jag inte så mycket till övers för. Irländska pubar finns det överallt och vi tog även en tur dit. Härlig musik från en kille som sjöng. Men det var bara grått och grått runt omkring vart vi än gick. Plötsligt kände jag mig lite yngre än de flesta men det kanske berodde på att jag har slingat mitt hår. Playa Ingles har blivit de äldres Mecka och kanske för att de har åkt dit år efter år.

Jag gick ner till Vårdcentralen för att ta några prover inför min genomgång med min husläkare nästa vecka. Min kompis Anne bor precis bredvid så jag gick inom för en fika. Där var ju hennes dotters hund, den absolut sötaste, lugnaste vovve i hela Kyrkby/Vallentuna. Jag tog helt enkelt med mig Scoby hem så nu ligger han på hallgolvet och sover. I kväll ska Anne och jag på räkfrossa med min frissa och det ser jag fram emot.

I söndags chattade jag med en annan kompis, min partner in travel som jag kallar henne och nu gick det fort. I går bokade vi en resa till Gran Canaria och vi åker på lördag. Min kompis älskar ju sol och värme och ligga på stranden. Jag är ju  inte lika entusiastisk men fick ge mig så nu bor vi i Playa Ingles. Dock kommer vi att ta bussen in till Las Palmas några gånger och umgås med släkt och vänner som är där just nu.  

Jag redan längtar. Visserligen har vi ingen full vinter här hemma och dagarna blir ljusare bit för bit men det var kyligt i morse när jag gick ner till Vårdcentralen så lite varmare och ljusare blir toppen.

Jag fick boka om mitt läkarbesäk till senare datum.