Dagarna går och det är skönt med pensionärsledigt. Jag småfixar i huset, trimmar häcken så den inte hindrar grannarna att gå i gränden, jag shoppar lite i Täby Centrum och träffar vänner i stan eller hemma hos mig. I morgon sticker jag till skärgården i Valdemarsvik, Gryts skärgård heter den visst och stannar en vecka. Det blir 60 års fest där. Sen hemma en vecka och så den 190 mil långa vägen till mitt Tana i Nord Norge. Där stannar ja hos min bror i ca 5-6veckir. När jag är tillbaka är det nästan höst och då måste jag hitta på något, för då är de lata sommardagarna över 

Det blev en lugn midsommar med goda vänner som bodde tillfälligt i gammalt tjusigt hus.  Tiderna är förbi när det var firande med barn och mycket folk . Det var trevligt även det men allt har sin tid och nu blir det att äta god mat, sill bland annat som jag tyvärr äter för sällan. Det blev både snaps och rosevin och mycket trevlig prat. Trots molnig himmel var temperaturen mild. Nu midsommardagen väntar jag på sonen så vi kan ha en trevlig dag tillsammans.

Nu börjar jag röra mig utanför comfort zone. I tisdags bjöd jag goda vännerna Anne och Mulle på lunch i Vaxholm i i vackert väder. I ondags träffade jag gammel kollega i stan också i vackert väder. Så igår var det bestämt lunch med min vän och kollega från jobbet. Det blev förstås lunch på sushikrogen som har bästa sushin. Jag var även uppe på kontoret och hälsade på kollegorna och det gick jättebra. Ingen nostalgi, inget oj vad har jag gjort som inte jobbar här längre. Ingen längtan tillbaka överhuvudtaget. Jag gick därifrån glad för att komma hem, fast det regnade. I dag sov jag länge och gick 6 km stavgång när jag gick upp. Sen frukost ute med bok och tidning. Så skönt att vara ledig med sommaren fortfarande framför mig.

Kunde inte somna förän vid fyratiden i morse. Vänster pekfinger värkte så otroligt mycket. Blev väckt av grannen vid niotiden, hon undrade vad hon skulle göra med den lilla fågeln som hade landat pdå hennes terass. Nästa sms kom från vän i närheten som undrade om jag ville gå ut med henne och hennes hund. Jag somnade om en timme, sen kom vän och hund på kaffe. Har varit trött hela dagen men ändå hunnit städa och tvätta terassen på framsidan och sen olja den. Innan dess hade jag slocknat i soffan i hela två timmar. Blev väckt av en kille som skulle fixa snöret på vår gemensamma gräsklippare. Det gick så där. I morgon får jag åka till gräsklipparhandlaren och be om hjälp. Men jag är ju pensionär så jag har ju tid.

Blir lite irriterad på grannen ibland, hon behandlar mig som en handicappad bara för att jag inte kan göra vissa saker med speciellt vänsterhanden. Får säga till på skarpen till henne ibland för det är när jag rör på händer och fingrar som de mjuknar och kan göra saker. Handkirurgen kunde inte hjälpa mig. Inget var brutet eller annat fel som vi kunde se på röntgen så jag får försöka med annan behandling. Dax att kontakta husläkren igen för ny remiss.

Min bästa väninna sen snart 20 år tillbaka kom inte till min fest i söndags. Hon kunde inte få ledigt på måndag.

Mycket tråkigt både för henne och mig. Efter lite eftertanke kom jag på, tack vare en annan väninna att hon visst kunde komma. Redan på lördag som var tänkt från början och åka hem på söndag kväll. Hon menade på att då måste hon ju åka hem på söndag när folk skulle börja komma. Hon bor ca 20 mil från Stockholm. Det var ju öppet hus, inget party som skulle pågå under sena kvällen, hon hade kunnat stanna flera timmar och köra hem på kvällen.  . Det var ju söndag och fler som skulle jobba dagen efter. Jag ringde upp henne igen lördag förmiddag men hon hade telefonsvararen på. Jag pratade in på den men hon ringde inte upp. Två timmar senare ser jag på Facebook att hon skrivit att hon nu drar sig undan för hon är så besviken och ledsen över att hon inte fick ledigt. Hon kan inte tänka om för nu är det synd om henne och det måste vi vänner förstå. Hon får många sympatierkläringar från vänner, men inte från mig. Hon skriver att hon ska höra av sig när det är bättre men det har hon inte gjort. Jag är djupt besviken samt att jag känner att jag orkar inte hänga på offertåget just nu. Jag hade så gärna velat att hon hade kommit på min så viktiga dag.

Vi har inte haft kontakt sen dess och jag väntar att hon ringer och förklarar sig men nu verkar hon prata till mig via Facebook, där det är inlägg om hur en riktig vän ska vara. Förmodligen är det en besked till mig att jag inte uppträder som en riktig vän, hur hon agerar som vän vet jag inte hur hon tänker.  Så där står vi just nu, så vad är vänskap?

I söndags blev det äntligen av, den fest som sonen planerade redan när jag låg på sjukhuset i september. Morsan,när allt det här är över så tar vi en fest för alla vänner som har ställt upp för oss, sa han. Jag har dragit ut på det då jag förstås ville ha nesan opererat.Jag insåg redan i vintras att nervsmärtorna får jag leva med så det kunde jag inte hänga upp mig på. Så då blev det öppet hus och folk kom och gick som det passade. Vi öppnade dörrarna kl. 1500 och då kom de första och den sista som gick var en kompis till dottern. Då hade drygt 30 personer kommit. Det var mina närmsta väninnor, det var morsor och andra vänner som jag träffar då och då, det var kompisar till dottern och till sonen. Det var personer jag träffar från ofta till ibland och det är personer jag trivs med och som uppenbarligen triivs med mig. De besökte mig på sjukhuset, de ringde och de kom hem till mig när jag var hemma igen. Dottern som var hemma på snabbvisit förberedde all mat och var till stor hjälp.  Vi hann prata mycket under den korta  tiden hon var här.. Sen fick hon även en kväll hos sin pappa.

Jag är så nöjd med denna dag, det var en smolk i bägaren som jag skall skriva om senare, men de som kom gjorde min dag perfekt. Nu ska jag gå vidare från olyckan, vilket jag tror jag redan har gjort. Nu ska jag ha fina dagar framför mig och jag längtar redan att få ge mig iväg till Tana, till brorsan och släkten.