Igår fylldes huset med glada skratt från dotterns gymnasiekompisar. De är fem tjejer som har följt varandra tätt sen början på gymnasiet. 2011 tog de studenten, snart fyra år sen. Jag kan inte fatta att dessa år har rasat iväg. Dottern har hunnit med ett drygt år i Oslo med jobb och är inne på sitt tredje år på sina studier. I december i år är hon klar och då får vi se vart hon tar vägen, troligtvis inte i Sverige. En av tjejerna var inte med, hon pluggar i Chile, de andra tre bor och pluggar eller jobbar i Stockholm och Uppsala. De fick en trevlig kväll innan de skiljs åt  och frågan är när de kan samlas alla fem igen,  I morse körde jag dottern till Arlanda och just nu är hon på väg till Mexico för sex månaders praktik på ett hotell i Playa del Carmen. Förhoppentligvis  kommer jag hälsa på henne i april. Huset är tomt igen och mitt liv går vidare.

Dottern har varit hemma nu i snart en och en halv månad och på måndag resor hon på nya äventyr. Hennes internationella studier tar henne till olika hörn av  världen. Det har varit en lugnare tillvaro för henne denna gång, dels för hennes brors tragiska bortgång så klart men något helt annat har hänt har jag upptäckt.

Hennes kompisar i närområdet som varje gång hon har varit hemma på lov har kommit och gått och deras glada skratt och prat har hörts här hemma, det har stilnat. De bor inte i närområdet längre. De har flyttat från sina föräldrar för att plugga på andra orter eller till lägenhet med sina killar om de nu pluggar eller jobbar här i stan. De som pluggar på annan ort var ju här under jul och nyårslovet hemma hos sina föräldrar och hon hade en tjejkväll här hemma, annars har hon åkt i väg och träfffat sina kompisar. Det här gör att jag verkligen känner att tiden rusar iväg. Många har pojkvänner, även dottern,  de lever sina egna liv nu. Jag minns min egen tid i den här åldern, jag var redan gift då och bodde långt från mina föräldrar. Ibland får jag någon sorts ångest över detta men samtidigt vet jag att det är så här det blir.  

Trevliga middagar i vänners lag i fredags, en helg med dotterns pojkvän på besök och middag med sonen en söndag kväll. Så ska livet vara , inte att förglömma jobbet som är en viktig del men helgerna med umgänge och njuta av ledigheten helt enkelt.

Så rasar världen omkring oss med terrorbrott av allra värsta sorten. Extrema islamister eller vad de nu är verkar sprida sig över världen. Värst är de i några arabländer men Europa börjar bli mer och mer indragen. Så vad har vi att vänta oss framöver? Måste vi tänka på varje steg vi tar, vad vi säger, vad vi skriver?  Nyss var världen så öppen, jag var så imponerad av min dotters studier och resor, hon har hela världen framför sig, eller har hon? Nu börjar man oroa sig för att attentat kan hända varstans och någon i min närhet skall drabbas. Olustigt.

Satir är bra, vi ska kunda uttrycka oss på olika sätt och karikatyrer av politiker och kändisar är något som man ser ofta och tolererar och tycker  är kul. Är man en offentlig person får man tåla detta.

Det har gjorts karikatyrer av Jesus utan att även mycket troende kristna blir hysteriska. Det är svårare med Muhammed, muslimerna anser att han inte skall avbildas. Varför då inte visa lite respekt som in dotter sa? Det är ok att avbilda honom tycker jag men det verkar gå inflation i detta. Religion är svårt och bäst vore om människor av alla slag inte var så indoktrinerade, så bokstavstrogen. I en upplyst världen skulle kanske inte muslimerna reagera så starkt men nu är det så. Så ge dem lite andrum så kanske i framtiden så ser de annorlunda på detta. Och muslimerna själva kan stoppa sina extrema trosfränder.

Julen kom och gick och med den snön. Jodå det var faktisk mysigt med vitt ett tag men skönt nu när den är borta. Idag sken solen och jag tog en promenad till affären mitt i min tvätt av hallväggar. Nu ska dottern måla hallen och då måste morsan förbereda. Så det känns som normala tider, jobb i morgon, men - ledigt på tisdag trettondagen.

Så kort vecka nästa vecka och sen ska det rulla på.

Nyårsafton blev inte så välplanerad. Jag och min Uppsala kompis skulle fira men vi kom aldrig till skott, varken hon eller jag och sen blev det som vanlligt, ingen ville åka till varandra. Jag våldgästade grannen som hade sin mamma där och det blev jättetrevligt.  Faktisk, jag gjorde förrätten och grannen hade fixat plankstek. Med gott vin blev det en super nyårssup'e.

I går skulle mitt  bonusbarn fyllt 29 år. Det gjorde väldigt ont att tänka på och jag tror först igår jag fattade att han är borta och vi kommer aldrig mer få träffa honom. Det blev lite kulmen på min sorg över honom. II går kom en god väninna över och det blev en fin kväll där jag fick prata av mig. Det känns bra att någon lyssnar. Men nu ska man blicka framåt sägs det och det gör man ju men det kommer alltid att finnas något som värker inuti en.

Min dotter har tagit med mig till gymmet flera gånger i veckan och det känns så skönt att få anstränga sig.

Det är en sånn glädje att ha henne hemma några veckor till.