Det gick fort även det här året. Jag lever ett bra liv, har inte mycket att klaga över. Än så länge räcker pensionen till en hel del men jag har varit pensionär i två och ett halvt år och efter fem år som pensionär så försvinner några av mina tjänstepensioner. Började året med sju veckor i Las Palmas. Hyrde en lägenhet nära Las Canteras och hade det superfint. Men efter två vintrar på Gran Canaria känner jag inte just nu för en tredje vinter. Jag vill ha miljöombyte. Våren hemma blev bra och värmen kom och varade till augusti. Tredje året i följd tog jag min Audi de 170 mil till min hembygd Tana och stannade i nästan sex veckor. Som vanligt är det så fint att vara där och även vi fick en hel del av den varma sommaren som södra Skandinavien hade i hela fyra månader ungefär. Umgänget med släkt och mina nyvunna vänner gör att jag vill tillbaka till sommaren. Hur länge det blir denna sommar vet jag inte ännu. Jag jobbade ju faktisk i år som hjälp med förtidsröstning i riksdagsvalet och även själva valdagen. Det var kul och intressant och det gör jag gärna igen. Sen har jag fortsatt på Klaragården och Kyrkfrukost i St Paul kyrka för Stadsmissionen och det trivs jag med. Det bästa av allt, är träffen med mina barn. Lite oftare med sonen eftersom han bor så nära men dottern i München träffar jag ändå ca fem gånger per år, både här hemma och i München. Sen har jag mina vänner jag umgås med från tid till annan, så jag har det bra och 2018 blev ett bra år. Jag hoppas det samma med 2019, både för mig, mina barn och alla vänner.

Det blev så fint och trevligt som jag önskade, julfirandet med barnen. Tre hela dagar tillsammans i dotterns lägenhet. Blev glad över att lägenheten var så fin och hur hon och hennes pojkvän har fixat det så mysigt. Det blev långa promenader i det fina vädret, restaurangbesök och julbord hemma i lägenheten på juldagen. Trevlig snack, lite spel och film i soffhörnan gjorde kvällarna så mysiga. Jag är så nöjd och glad och bilderna som kommer i bloggen visar hur fint vi hade det. Hemma i går eftermiddag blev soffhäng, tror jag sov till och från med TVn på. Sen skönt med kaffe nu på morgonen. Det är kallt ute men ska ta en promenad till ICA och förnya reskassan. Ska ju jobba på Klaragården i morgon.

Gick upp rätt så tidigt men har ändå kontroll på det mesta. Vi reser till München i eftermiddag och min snälla kompis kör mig till Arlanda där jag möter sonen. Dottern kom med en sen önskan att jag måste köpa med mig saffran som är dyrare i Tyskland. Så det är bara att ge sig i väg till affären än en gång. Jag har varit på stormarknaden två gånger senaste dagarna och det är knappt så man fått parkeringsplats. Har varit lite förvånat över mig själv, här har jag hur mycket tid som helst på lugna dagar att gå i affärer och så väntar jag till alla kontorsnissar är ute. Märkligt. Fast de har det mesta i München så tar jag med en burk sill, rökt lax och förstås mina special köttbullar som dottern vill ha. För inte att glömma lite hjortron som vi ska ha i pannacotta. Ser verkligen fram emot firandet med mina fina barn. Eftersom dottern jobbar julafton så går vi ut på italiensk restaurang på kvällen och firar hemma hos henne på juldagen enligt tysk tradition. I fredags hann jag med lite vin på Tysta Marie i Täby Centrum tillsammans med min frissa som även är god vän. Skönt med lite avkoppling. Hann även med att vara med på vattenjympa fredags. Året är snart slut och nya äventyr väntar i 2019, det hoppas jag.

Jag är så upprörd, arg, hatfullt, jag märker att dessa ord är för svaga. Det finns inga ord för hur jag känner. Två unga skandinaviska tjejer halshuggna i Atlasbergen. Hur är det möjligt frågar sig många? Det är möjligt varför fattar ingen det. Detta är inget som är sånt som bara händer. Detta är inget man kan bortförklara, lika lite som man kan bortförklara de kvinnor som togs som slavar och våldtäktsoffer av IS . Och dessa djur till män som attackerar två oskyldiga tjejer som i tron att de fortfarande kan åka ut i världen och upptäcka den. De har ingen aning vad som ska hända, de lever det liv de har rätt till och har fortfarande förtroende för människor. Jag tänker på min dotter som lever utomlands, som har lärt sig av mig att hon har rätt till frihet att leva som hon vill och upptäcka världen. Även hennes kompisar är fria tjejer som är självständiga. Nu blir deras frihet mer och mer kringskuren, även här hemma. Måste jag nu bevaka vart hon vill resa, alltid tänka sig för. Jag har redan varnat henne för att alltid vara uppmärksam när hon är ute. Men detta i Atlasbergen övergår mitt förstånd. Läser nu om svenska jihadister som återvänder till Sverige och ska få hjälp att återanpassa sig till svenska förhållanden. Hur många av dem har inte halshuggit människor under IS' terror? Varför tar man inte mer reda på vad de har gjort. Krisförbrytare i Rwanda och under Balkankriget blev tagna inför rätta och dömd men dessa radikaliserade galningar får komma hem som om de varit på semester. Dessa äckliga mördare får förmodligen stränga straff i Marocko och det är bra för här hemma i Skandinavien skulle det inte bli lika strängt. Jag tänker på tjejernas familjer. Det måste vara totalt fruktansvärt för dem. Hur klarar man sig igenom detta? Hur kan man leva sitt liv vidare?

Vinter och mörkt men det händer en hel del i december så tiden går snabbt, för snabbt. Middagar med vänner, lunch med ex kollegor, glöggfika hos vänner, träff med sonen och så klart jobbet på Stadsmissionen. Tog en extra dag med att samla in julklappar som ska gå till barn som inte har så mycket på julen. Vi fick ihop en hel del säckar från folk som hade hörsammat önskan om julklappar. Sen har jag kommit i gång med träningen igen, vattenjympa, zumba och sen det vanliga på gymmet. Helt underbart. Snart tredje advent och om en vecka åker sonen och jag till München för att fira jul med dottern. Ser så fram emot det, fem hela dagar tillsammans med mina två fina barn. Vad jag älskar dem och är så stolt över dem. De lever sina liv, jag lever mitt och de träffar vi har är mina guldkorn som jag verkligen tar hand om och sparar inom mig. Hade några väninnor på middag i onsdags, tjejer jag har umgåtts med i Kyrkbyn i många år. Vilken kväll det blev. Jag hade fixat både vegetarisk och en kötträtt. Glöggbubbel började vi med såklart och sen blev det vin förstås. Snacket och diskussionerna tar aldrig slut. Vi har olika åsikter emellanåt men respekten är där. Tänker på denna kväll med glädje.

Nu är jag igång på gymmet. Har redan varit på två vattenjympa, så underbart. Även en dag på gåbandet, crosstrainer och en runda på olika apparater. Helt slut. Inte nog med det så tog jag och en kompis en promenad runt Rönningesjön torsdag, hela 7 km. Sen hem till henne och en kopp te och en skiva Lingongrova. Hann även med en lunch med tidigare kollega på Novair och efteråt så gick jag upp på kontoret och fikade. Det är kul att hälsa på tidigare kollegor men jag konstaterar bara att det är skönt att lämna och dra hem. Jag har ingen längtan tillbaka, de har inte speciellt roligt där längre. I dag jobbade jag på Klaragården och sen träffade jag sonen på en sen lunch i Kungshallen. Våra lunchar är så outstanding. Han är så klok, så kunnig i det mesta och vi har de fantastiska samtalen. Kom hem sent och nu väntar lite TV koll och en väninna ringde så nu får jag lite sällskap. Härlig vecka och jag har söndag kvar.