För över trettio år sedan när jag pluggade i Oslo och bodde på
Östkanten, en bra bit med T-bana från Oslo Centrum, var Grönland
ett ställe man helst inte besökte pga kriminalitet och slum.
För några år sedan upptäckte jag hur charmerande stadsdelen har
blivit. Många restaurander och inte att förglömma väldigt  mångkulturellt.

I sommar var jag och Marline där tillsammans med syrran May-Britt.
Vi satt på en uterestaurant och hade jättetrevligt, tittade på folklivet och
käkade gott men dyrt.

Nu är plötsligt Grönland utpekad som en muslimsk stadsdel av en
arab i långskorta som skällde och sparkade på ett gaypar som
kom gående hand i hand på en gata genom Grönland efter en koncert
och restaurantbesök på stan.

Vad kan man säga? Flytta gärna till oss uppe i vårt lugna och upplysta
hörn av världen, men  ta inte med er era gammalmodiga värderingar.
Vi vill inte ha dem.

Mina tre veckor var superbra. Resan till Tana med Magnus och Marline
gick bra. Kasper fick komma upp och vara fri i några veckor (Gud vet om
han någonsin kommer tillbaka). Kommer jag någon gång tillbaka?
Brorsan har tagit över och sakta försvinner mammas spår i kök och
vardagsrum.  Av barndomshemmet som det var blir inte mycket kvar
och det är väl så det ska vara när någon bor där.
Men jag kan inte lämna Tana till sig själv och alla andra, jag måste ha
min del, så om något år är jag nog på väg dit igen. Ensam eller med
mina barn, time will tell.

ww.youtube.com/v/HbG69SAZUKw&hl=en&fs=1&">