Det är tomti huset. Båda mina barn som har huserat här i flera dagar är nu på annat håll.

Än en gång har jag fått rå om dem i julen. Dottern är förstås hos sin pappa också men merparten blir hos mig. Det har varit vi tre de senaste jularna, inga partner är med och inga barnbarn än.

Det hade förstås varit trevligt men jag kan inte skynda på mina barn. De har sitt liv och lever det som det passar dem.

Vi har hunnit umgås även med vänner och i tisdags hade vi vår årliga Tacosfest med flera vänner, unga och äldre. 

Juldagen åkte jag och dottern och jobbade på Stockholm Stadsmission. Det blev en mycket trevlig tillställning med lagom med folk som ville äta julmat. Hemlösa, fattigpensionärer och andra som var i behov av en jullunch till lågt pris.

I onsdags när jag var där var det enorm rusning och vi var inte många volontärer. Det märks att behovet av att få hjälp har ökat. 

Listor som revideras hela tiden men nu är det inte mycket kvar att handla in. Bäst är att Systemet är avklarat  rmed öl och vin. Gammal glögg från förra året, duger det? Gör ett försök. Känns i varje fall lugnt inför helgen. I går vr det jobb på Stadsmissionen på nyrenoverade St Paul kyrka på Mariatorget. Det gick bra men som vanligt är jag helt slutkörd efter mitt pass. Skönt att träffa alla lunchgäster igen och få skratta lite. Bra att det är öppet hela julen så ensamma och fattiga har ett ställe att gå till.

Hinner med ett gympass idag men sen ska skinkan i ugnen. I morgon blir det att fixa köttbullar, även vegetariska med sonen. Det är vår lilla tradition tillsammans. Dottern är hos sin pappa och kommer över på kvällen. Då blir det Bingolotto hos god väninna som har en samling folk för skinksmakning. en tradition hon har. Ser fram emot att gå genom Kyrkbyn med mina två barn som följer med. 

Robinson är snart slut och i finalen sitter tre killar. Tittar man tillbaka på tidigare Robinson de senaste åren har det varit minst en tjej i finalen, oftast två samt en kille. Så vad hände denna gång.

Jo tjejerna röstades ut en efter en. Det var endast en kille som röstades ut i ett öråd. Då hade äntligen övriga killar insett att denna personen kunde bli farlig i finalveckan. Sen tyckte de det var det mest hemska de hade gjort på ön. Killarna i sammansalgningen blev ju så tajta och verkligen öppnade sina liv för varandra.

Var det tjejerna mot killarna? Det verkade så efter sammanslagningen men det visade sig att så var det inte. Två av tjejerna var för förtjusta i killarna och övertalades att rösta ut de tre starka tjejerna när de kommit till sammansalgningen. 

Jag har alltid tyckt att Robinson speglar samhället i övrigt och denna gången visade det sig att

starka kvinnor har inget att hämta hos män i grupp. Extra tråkigt är att de kanske svagare tjejerna hänger med männen i stället för att stötta de starka  tjejerna. 

I övrigt är det ju så att i spelet ska det manipuleras, ljuga, gå bak ryggen. Inget konstigt med det men ändå intressant att se hur slutet blev denna gång. Killarnas makt regerade. Synd bara att vissa tjejer gick med i den.

Kalla det vad man vill men i fredags blev det äntligen middag hos mig med närmaste Täbyvänner. 

Jag hade lovat det sen i september men månaderna bara flyger i väg. Som vanligt mycket trevligt och många ämnen att diskutera. Efteråt rannsakar jag mig som vanligt och jag verkar emellanåt  trassla till det för mig med min nordnorska rättframhet. 

Jag har ju vetat länge att svenskor är så enormt snälla och tycker gott om allt och alla. Även min finlandssvenska väninna kanske än mer. Det är ju bra  med disskusioner där det blir lite olika åsikter men jag får känslan av att de tycker jag kan vara hård fast jag ibland bara dryftar min åsikt som inte är elak men kritisk. 

Sen verkar samhällsengagemanget inte var största prioritet heller. Det är ju det som engagerar mig. Några läser eller lyssnar inte på nyheter och det tycker jag är konstigt. Som världen ser ut just nu måste man åtminstone veta vad som pågår. Att leva i sin egen bubbla och vara nöjd, absolut det går väl bra men ha lite koll på vad som händer utanför bubblan vore inte fel.

Det blev en årlig återkommande advendtsglögg i söndags hos bekanta fobollsföräldrar. Träffade flera av fotbollsföräldrarna som jag lärt känna genom dotterns fotbollspelande. Några har blivit vänner. Det är inte svårt att få vänner när man träffer personer man har något gemensamt med.

Det är länge sen våra döttrar spelade i den lokala klubben men bekantskapen har hållit i sig. Några är även föräldrar från skolan. 

Dock så är jag alltid  äldst i denna grupp och det för att jag var 42 år när min dotter föddes. Mina vänner med barn i samma ålder är som regel 7 till 15 år yngre än jag. Det fungerar helt ok fast man är en av få runt bordet som har gått i pension. Vi har mycket att prata om och där och då känner jag mig inte så mycket äldre. Inte är jag avundsjuk på de som har några år kvar till pensionen, jag är ju nöjd med mitt pensionärsliv.