Mina tre veckor var superbra. Resan till Tana med Magnus och Marline
gick bra. Kasper fick komma upp och vara fri i några veckor (Gud vet om
han någonsin kommer tillbaka). Kommer jag någon gång tillbaka?
Brorsan har tagit över och sakta försvinner mammas spår i kök och
vardagsrum.  Av barndomshemmet som det var blir inte mycket kvar
och det är väl så det ska vara när någon bor där.
Men jag kan inte lämna Tana till sig själv och alla andra, jag måste ha
min del, så om något år är jag nog på väg dit igen. Ensam eller med
mina barn, time will tell.