Julafton ensam, vet inte om jag någonsin har varit det förr. Tänker tillbaka på
åren med barnen. Sedan skilsmässan har Marline varit varannan jul hos sin pappa.
Varannan jul har Magnus och jag firat själv eller med vänner.  De julaftonar jag
och barnen har  firat ihop har varit fina, utan stress höll jag på att säga men
det har varit några dramatendenser. Kasper försvann någon julafton, julgransfoten
hittades inte eller var sönder. Har för mig att jag minst två gånger har farit runt i affärer
på julaftonsmorgon för att hitta julgransfot.

Idag är Marline hos sin pappa och Magnus har jobbat hela dagen. Själv har jag varit
på jobbet några timmar och nu lugnt i soffan framför tvn. I går var Magnus hemma så
vi fick en julfika tillsammans innan Marlines pappa hämtade henne. Mysigt var det men
saknaden av Kasper påminner oss om att han är borta.

Idag hade det känts fint att ha honom här hos mig. I kväll ska det dock packas lite,
i morgon åker Marline och jag till Las Palmas för en femdagars semester.

Hur som helst så håller julfirandet på att förändras. Ungarna är vuxna och kan vara på
annat håll. Ibland längtar jag tillbaka när de gick i skolan och så många år fanns kvar
till vuxenvärlden, men nu är vi där och det är ju  också bra på något sätt.