I tisdags fick Kasper somna in för gott hemma. Det var en så otroligt trist dag men beslutet var taget.
Min son var hemma med honom hela tiden, jag fick faktisk åka till jobbet en sväng men hann vara hemma några timmar innan veterinären kom. Goda vännerna Sanna och Anne var även där och det uppskattar jag väldigt mycket. Det går inte att beskriva hur jag kände mig, det var så sorgliga timmar då vi pratade med honom, kramade honom, klappade och bara var med honom. Allt gick lugnt till och han bara somnade in.

Kasper kom till oss när vi som mest behövde honom. Jag var nyskild, jag var arbetslös och bodde kvar på Skolvägen i stora huset med mina två barn. Det var en tuff tid men det bästa vi gjorde var att åka till Åkersberga och hämta charmtrollet Kasper som då var två månader gammal. Vi gick kurs med honom och han blev en duktig och fin hund. Vi lyckade dock inte få honom till att gå fot annars var han rätt väluppfostrad.

Han har varit en en enorm glädje för oss genom dessa 14 år och 4 månader han fick leva. Ungarna har fått lära sig ansvar vid att ta hand om honom, gå på promenader och ge honom mat. Dock hade de lätt för att glömma och fylla på hans vattenskål. Han var en intelligent hund med specialteten att kunna låsa upp dörrar.

Han var en frisk hund genom alla år, det var först för knappt två år sedan han började bli krasslig. Sedan i vintras började sjukdomarna komma och han blev trött och orkade inte mycket. Glädjen i hans ögon försvann och då kände jag att det inte gick längre, nu led han bara och var inte glad.

Kasper var med till Tana på somrarna och jag tror han kände en enorm frihet där uppe då han mycket sällan behövde ha koppel på sig. Därför kommer han att begravas på Moland där han kände sig som mest fri.
Han kommer att bli så enormt saknad av oss tre och många andra som gillade honom.