Vi har en granne som har en son som spelar piano. Jag hör det inte så ofta och inte så högt heller för väggarna är tjocka mellan radhusen. Min dotter däremot har hört det ibland och tycker det är så vackert. Jag berättade det för mamman som blev jätteglad och när sonen dök upp med sin pappa och jag kunde berätta det direkt till honom så såg han så glad ut. Han är bara 10 år. Kändes bra att vara positiv efter att ha munhuggits med suraste grannbruden i samma radhusområde. Synd om henne, hon har man och två små barn och bor i ett härligt område. Hon borde egentligen skina och le.