I dag fyller min äldsta syster 70 år och jag kommer inte att gratulera
henne. Hur kunde det bli så här? Visserligen är hon hela 9 år äldre så
när jag gick i skolan så var hon vuxen och hade lämnat föräldrahemmet.
Vi har genom åren träffats, ibland lite oftare men de senaste åren mer
sällan. Tydligen har vi inte träffat rätt i vår relation och hon har tagit
avstånd från mig, mer än jag från henne. Jag har velat ha en normal
systerrelation men hon har inte velat och man kan inte tvinga någon
att umgås.

Ett flertal gånger har hon undvikit mig och mina barn när  vi borde ha
en chans att träffas och lära känna varandra.

Hon lever ensam sedan många år och umgås med sina vänner men
vad jag förstår så sitter hon även ensam och deppar. De få gånger
jag pratar med  henne är i princip en envägs monolog från hennes sida.
Jag får knappt in en mening i våra samtal och hon lyssnar knappt.

Vi är flera syskon och vi har mer eller mindre slutat umgås med henne
därför att hon förmedlar bitterhet och tuff kritik. Vi duger inte.

Jag hade planerat att bara åka till henne, 50 mil, och banka på dörren med
en blomma och en tårta och bara säga grattis. Hon är ju ändå min syster.

I ett samtal hon ringde mig, mitt i natten, för att slänga ut arga kommentarer
meddelade hon att hon skulle vara bortrest med vänner på sin 70  årsdag.
Sedan skulle hon och min ena syster och vår bror festa runt tillsammans.
Jag och vår lillasyster var tydligen inte välkommen.

Så grattis kära storasyster, var du nu är. Hoppas du får en fin dag.