Det var en gång några flygvärdinnor.

1986/87 i början av ett nytt flygbolags uppstart träffades en massa nya
människor som kavlade upp ärmarna och fick flygplanen upp i luften för
att flyga turister till olika charterdestinationer.
Hårt arbete blandat med gott humör och glada skratt gjorde att vi blev
väldig tighta. De första åren var de bästa sedan planade det ut när bolaget
växte och fler anställda kom in.
Bland de första flygvärdinnor och stewards fanns det härliga personligheter.
Ett tjejgäng var helt outstanding. Jobbade och slet, det var inga lätta flygplan
på den tiden men det goda humöret och uppfinningsrikedomen hjälpte dem.
Med åren har kontakten nästan försvunnit, någon enstaka har jag träffat
helt kort.
En av dem, den gladaste, började på mitt nuvarande jobb för många år sedan
men slutade sedan. Hennes glada skratt och skämt i kontorslandskapet försvann
och jag saknade det. Drabbad av hjärntumör försvann hon helt för något år sedan,
helt in i sig själv.
Så blev det 50 år fest som skulle firas. Hennes man och barn hade ordnat så fint,
och där, vem mötte jag? Jo flera av dessa härliga flygvärdinnor, hennes närmaste
väninnor. Lika glada, tuffa, och omsorgsfulla var de. Inget hade ändrats.  
De hälsar på sin väninna ofta och stöttar henne. Jag blev tårfylld. Vilka vänner.
De har fullt upp med sina egna liv men ställer upp för henne och hennes familj. 
De visar hur vänskap fungerar.

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0