Kvinnodagen
Feminist, javisst! Det har jag varit sen 70-talet då det var ett kvinnoår 1973 (tror det var det året)
Att vara feminist för mig är att som kvinna vara oberoende ekonomisk och leva ett självständigt
liv, med eller utan en man. Det har jag gjort sedan dess. Det var en härlig tid på 70- talet.
Kvinnor och tjejer tog för sig, gick ut i arbetslivet eller pluggade. Den egna inkomsten var så
viktig, men även möjligheten att leva och bestämma över sitt eget liv, Allt var inte klart med
jämlikhetsarbetet, det var bara början. Det fortsatte in på 80-talet och sedan 90-talet. Kvinnor
var medvetna i stort. Sedan är det som det har stannat av lite. Jodå de flesta kvinnor fortsätter
att jobba till sin egen försörjning, de pluggar och reser jorden runt. Det är det där med själv-
ständigheten, oberoende som har stannat upp. Det är viktigt att behaga, följa modetrender,
helt enket följa det som sägs i media som ju styr det mesta.
T ex, på 70 och 80 talet, fick man barn så utrustade man dem med begagnade vagnar, sängar,
bilbarn stolar eller om nytt till resonabla priser. Idag är det nya modeller av vagnar och bilbarn-
stolar som gäller och till värsta priserna. Det samma gäller heminredning, hus och bilar.
Det är alltid någon man måste vara bättre än. Det materiella styr så enormt mycket att man
glömmer själva livet och varför man lever. Man glömmer bort varandra, sina barn och vänner.
När man ses är det prylar och ens barns framgång man hastigt konverserar om.
Det kanske vänder igen, det kanske måste bli en ny teaterpjäs som manar till "ja vi vill, vi kan,
vi törs". Det är så mycket kvar till jämställdehet. Inte minst löner men även respekt.
Det är inte bara kvinnor som måste jobba för detta, även män och det är orsaken till att det
blir svårt och nästan ouppnåelig.
Kommentarer
Trackback
