Önskar att vi kunde.

Vi är fem syskon, brorsan som är äldst och så vi fyra systrar. Eftersom det är 14 år mellan brorsan och yngsta syrran så blev det ju så att vi inte umgicks allihopa samtidigt. Brorsan åkte i väg och gick på gymnasiet lång bort och äldste syrran började jobba tidigt så vi tre andra gick i skolan. Det var mest jag och min yngste syster som umgicks mest.
Vi lämnade föräldrahemmet i omgångar. Vi växte upp i Norra Norge och alla vi fem hade en längtan att flytta söderut vilket vi gjorde. Några av oss flyttade norröver igen. På somrarna möttes vi igen hemma i föräldrahemmet där mor och far fortfarande bodde. När far dog var mamma kvar och vi åkte upp och råkade ibland vara där samtidigt men oftast var vi där en åt gången och då förstås med våra familier. När min mor fyllde 80 år ordnade hon med stort kalas och tre av oss syskon var där med familier. Även mor är borta sen många år och vad har hänt med oss syskon? Jo vi kan aldrig mötas samtidigt och umgås på ett naturligt sätt. Några är ovänner för livet, någon älskar att trakassera speciellt min yngste syster men även jag brukar få en släng av sleven. Några av oss har en normal relation: I somras när jag besökte barndomshemmet som min bror har övertagit så hade vi två en fantastisk tid tillsammans. Jag skulle önska att vi fem syskon kunde träffas där tillsammans och umgås och prata om vår barndom, våra liv, våra barn vi som har barn.
Vi skulle kunna ta ett glas vin tillsammans utan att någon skulle dricka sig full och börja kasta skit på varandra. Sånt händer idag när några av oss träffas och försöker ha trevligt.  Jag skulle önska vi bara kunde ses allihopa, sist vi gjorde det var i slutet av 90-talet i Oslo hos äldste syrran och det gick relativt bra som jag kommer i håg. Så jag skulle önska.....


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0