Äntligen milen

Milspåret på IP har jag gått flera gånger, både ensam och med god vän. I går blev det första
gången på nästan två år. Överträning och ont i ena knät har gjort det helt omöjligt att gå
långa turer menpå  senare tiden har jag märkt förbättringar så när goda vännen Ann frågade
om vi skulle ta en runda i spåret så sa jag ja i tron att vi skulle ta femman som jag gjorde för
någon vecka sen, men när vi passerade vägen mot milspåret så tog vi den. Det var underbart
väder och som vanligt har vi tusen saker att ventilera så tiden gick fort. Jag var trött när jag
väl kom hem men det kändes underbart att få gjort turen.
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0