Förtvivlad igen

Hur är vi människor skapta? Denna elakhet, denna överköring av människor,
dessa innersvängar, Är de nöjda med sig själva när de avslutar dagen och går hem?
Nu är det tyst i korridoren, de säkra blir osäkra, vågar man säga något eller drabbar det
en själv då? Något nytt kryphål för att bli av med oliktänkande och de som vågar yttra sig?
Herregud jag ser nu att det jag skriver låter som diktaturens Sovjet. Var har jag hamnat
någonstans och hur blev det så här? Jag vill så gärna veta, hela tankegången hur det blev så
att vi som har jobbat tillsammans så länge, kämpat i så många år, att det är ingenting värdt.
Vem är mer värd än någon annan, finns det överhuvudtaget några perfekta personer här?
Nej, vi är alla människor med fel och brister men även med kunskap, lojalitet och styrka att
jobba. Ingen är bättre än någon annan, så varför jaga iväg vissa personer som har all rätt att
vara kvar? Högt i tak, nej vi kryper lägre och lägre ner så vi inte slår i taket.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0