Hade tjejträff i går med några själar som var kvar hemma och inte på semester. En av väninnorna hade ordnat grillmaten och själv stod jag för sallad och vin förstås. Det blev en underbar utekväll med mycket skratt och många diskussioner om än det ena och än det andra. Mitt gamla hemland får mycket kritik, det är inte mycket som fungerar där. Någon jobbar där ibland och någon annan har mycket åsikter genom sitt jobb. Det är märkligt att det över huvudtaget fungerar där borte. Jag har inte bott där sedan jag var 20 år och det är nu  mer än 40 år sen. Jag hälsar på mina syskon och släktningar och njuter varje gång jag är där men ser inte så mycket skavanker. Överlag tycker jag det är rätt så likt Sverige. När jag tänker efter så har jag under mina 40 år i Sverige mer eller mindre dagligen fått gliringar om hur det fungerar i Norge och hur vi norrmän är. Helt klart är vi många snäpp efter superlandet Sverige och även svenskarna. Jag klagar inte så mycket på Sverige, det är helt ok att bo här, det finns brister såklart men jag brukar inte hetsa upp mig så ofta. Jag vill leva positivt.  Det blev mycket annat snack också och mycket skoj men det intressanta är att sedan kommer en hel del klagomål om superlandet Sverige. Jag tolkar det så att man är missnöjd med sitt liv helt enkelt och då vete sjutton om det spelar roll var man bor. Sedan hatar jag när folk generaliserar allt. Vi är olika som personr helt enkelt och man kan inte stuva in alla i samma fack.