Det har blivit några stycken genom åren, där jag och mina vuxna barn träffas och går ut och äter  på restaurang och kanske ett barbesök. Mestadels är det i Stockholm, men vi har även haft våra utekvällar i Oslo, London och Marbella.  Dessa kvällar är guld värd för mig. I lugn och ro sitter vi och äter gott, pratar om allt möjligt. Vi pratar om allt från fotbolls VM, resor, politik. Båda två skall rösta för första gången i höst så det är mycket, speciell för dottern att reda ut innan hon bestämmer sig. Sonen verkar veta hur han vill rösta. Sedan har jag en tendens att gå tillbaka i tiden och mimra lite, försöka komma ihåg saker när de var yngre och försöka höra hur de upplevde sin barndom. De skrattar ibland och säger, men mamma det där har du redan tagit upp och det där har du redan berättat. Jag suger i mig den positiva feedback jag får av dem vad gäller uppfostran och en hyfsat förstående mamma som heller stöttar en stötar ifrån. Jag är så glad över hur de artar sig som vuxna personer.

Jag behöver inte skämmas det är då helt klart. Tiden går dock så fort, plötsligt är kvällen över och sonen far i väg till sin lägenhet och dottern och jag tar tåget hem och jag har ännu ett trevligt minne att lägga in och kunna ta fram ibland. Sen ser jag redan framemot nästa gång fast det kan dröja rätt så länge.