Jag gillar inte detta att fok skriver life is good på sociala medier när de njuter av sina resor, värsta middagen i nyrenoverade köket eller är på party med bästa gänget, ja vad de nu måtte göra just då när life is good. Jag är inte avundsjuk, jag unnar mina vänner ett gott liv och när även jag själv tycker att shit vad bra jag har det just nu, så vill jag inte skriva life is good. För jag tänker då att alla runt mig och långt borta inte har ett så bra liv. Det finns så mycket tristhet, människor som inte mår bra, har det fattigt etc. Inte för att jag känner jag måste hjälpa alla, det skulle kräva för mycket men jag vill inte vara stöddig, skryta om att  jag  är en person som lever ett relativt harmoniskt liv  och glädjer mig över mycket i livet och runt om kring mig. Jag vill och jag tror jag har ett gott förhållande till mina syskon förutom ett. Jag kan aldrig vara säker på om de bara pratar gott om mig och det behöver de ju inte heller. Några av mina syskon mår inte riktigt bra och det tycker jag är tråkigt. Jag ringer ibland och idag gjorde jag en av dem glad med mitt samtal och det känns bra. Jag vill dock att även de ringer upp mig ibland så det inte bara är jag som gör det. För mig är rötter från min uppväxt och familjen viktig. Tyvärr är vi inte en sammansvetsad syskongrupp som kan umgås allihopa tillsammans och det är jag mycket ledsen för.