Att orka när man måste.

Man säger att folk håller på att jobba i hjäl sig, alltså de som har jobb. Det är inget jag märker på mitt jobb, där är det oftast så att inställningen är: jag gör det jag måste och det där lille extra får någon annan ta. Det är lätt att kolla på klockan och ja, har den passerat 1600 då är det absolut dags att sluta och gå hem. Och om  man inte jobbar på kontor utan skall ut oh flyga, ja då är det lätt att både sjuka sig eller vabba för att slippa ge sig ut i kvällen och absolut inte om man måste åka till en annan bas.  Folk verkar ta för givet att de skall ha jobb och lön men att ge lite mer tillbaka till arbetsgivaren, det verkar svårt. Det finns förstås de som jobbar i hjäl sig också. Min granne t ex, henne kan jag bli arg på. Hon är ensam med två schäfrar och jobbar sent, tar jobb med sig hem och jobbar då både kvällar och helger. Det är inte sundt och i längden mår man definitivt inte bra. Jag älskar att jobba mycket men som det är i mitt jobb, i perioder. På hösten och vintern är det full rulle, ibland får man stanna länge. På sommaren kan man lätt ge sig iväg hem vid 16 tiden. Det är synd att ansvarskänslan hos många verkar försvinna. Det är nya tider, en slags trend att man inte är beredd att ställa upp fullt ut det man har betalt för. Så jag undrar var är alla de som håler på att jobba i hjäl sig, som är uppkopplad mot jobbet hela tiden, att vänta samtal på mobilen.
Jag känner inte så många sådana, bortsätt från grannen om jag försöker tala förnuft med.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0