Det går stilla i dörren, det springer inte i trapporna

Dottern har varit hemma nu i snart en och en halv månad och på måndag resor hon på nya äventyr. Hennes internationella studier tar henne till olika hörn av  världen. Det har varit en lugnare tillvaro för henne denna gång, dels för hennes brors tragiska bortgång så klart men något helt annat har hänt har jag upptäckt.
Hennes kompisar i närområdet som varje gång hon har varit hemma på lov har kommit och gått och deras glada skratt och prat har hörts här hemma, det har stilnat. De bor inte i närområdet längre. De har flyttat från sina föräldrar för att plugga på andra orter eller till lägenhet med sina killar om de nu pluggar eller jobbar här i stan. De som pluggar på annan ort var ju här under jul och nyårslovet hemma hos sina föräldrar och hon hade en tjejkväll här hemma, annars har hon åkt i väg och träfffat sina kompisar. Det här gör att jag verkligen känner att tiden rusar iväg. Många har pojkvänner, även dottern,  de lever sina egna liv nu. Jag minns min egen tid i den här åldern, jag var redan gift då och bodde långt från mina föräldrar. Ibland får jag någon sorts ångest över detta men samtidigt vet jag att det är så här det blir.  


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0