Jag är in i min första semestervecka och så långt, inget väder att skryta om. Jag vet, man ska inte klaga men ändå. Nu hade jag ju bestämt att ha semester hemma i två veckor då dottern är hemma. Jag hämtade henne i går på Arlanda och vi höll på en halvtimme innan jag hittade min bil som jag hade fått parkera i ett parkeringshus jag aldrig hade varit i. Det var rena kaoset för att få parkeringsplats i går. Vi hämtade upp sonen i Mörby och vi fick en stund tillsammans med grillning och middag och mycket prat innan henens tre närmsta flickkompisar dök upp. Mycket trevligt det med men jag hade hoppats på en bara oss middag den första kvällen. Hon hade frågat innan om det var ok och det är klart jag sa ja, hon saknade förstås även dem. Idag blev hon upphämtad av sin pappa och det förstår jag men nu känns det som hon bara är här för att bo och träffa kompisar och jag får verkligen försöka klämma in en enda middag på stan med henne och sonen som vi har som tradition varje sommar. Hon har sina planer klara med sina kompisar och jag ska försöka få ytterligare en grillkväll med vänner både till henne och mig. Ja jag är lite ledsen , jag vill också umgås med henne och inte bara se henne en kort stund vid frukost om vi nu råkar gå upp samtidigt. Jag får försöka tränga mig på lite mer och hoppas att hon tycker det är ok.