En vecka efter att pensionsåldern infann sig. Redan i måndags var jag på väg att ångra ytterligare ett år jobb fast det gick fort över. Jag mår bra, jag älskar forfarande mitt jobb, plötsligt är det inte så bråttom att fundera över vad jag ska göra sen. Jag tränar runt tre gångar i veckan på gym så jag känner mig stark. Jag har ett mycket bra förhållande med mina vuxna barn och jag har vänner omkring mig. Jag är tacksam. För jag har nära vänner som sliter med hårda jobb och dålig hälsa. Jag lider med två av mina vänner som kämpar. Jag kan stötta där det går men de måste själva ta itu med de problem de har på jobbet. Jag fick själv kämpa för drygt ett år sedan när mitt företag höll på med konstiga saker i omorganisationen och skulle ha ut fel personer.Nu är jag en tuff och rak person som säger vad jag tycker. Jag brukar tänka på min ålder, att jag har varit med ett tag och tar ingen skit. Mina två vänner som sliter är två olika personer men väldigt hängivna sina jobb men har kanske inte min tuffhet att säga ifrån. Man kan inte tolerera vad som helst.