En fest för livet och vänskapen

I söndags blev det äntligen av, den fest som sonen planerade redan när jag låg på sjukhuset i september. Morsan,när allt det här är över så tar vi en fest för alla vänner som har ställt upp för oss, sa han. Jag har dragit ut på det då jag förstås ville ha nesan opererat.Jag insåg redan i vintras att nervsmärtorna får jag leva med så det kunde jag inte hänga upp mig på. Så då blev det öppet hus och folk kom och gick som det passade. Vi öppnade dörrarna kl. 1500 och då kom de första och den sista som gick var en kompis till dottern. Då hade drygt 30 personer kommit. Det var mina närmsta väninnor, det var morsor och andra vänner som jag träffar då och då, det var kompisar till dottern och till sonen. Det var personer jag träffar från ofta till ibland och det är personer jag trivs med och som uppenbarligen triivs med mig. De besökte mig på sjukhuset, de ringde och de kom hem till mig när jag var hemma igen. Dottern som var hemma på snabbvisit förberedde all mat och var till stor hjälp.  Vi hann prata mycket under den korta  tiden hon var här.. Sen fick hon även en kväll hos sin pappa.
Jag är så nöjd med denna dag, det var en smolk i bägaren som jag skall skriva om senare, men de som kom gjorde min dag perfekt. Nu ska jag gå vidare från olyckan, vilket jag tror jag redan har gjort. Nu ska jag ha fina dagar framför mig och jag längtar redan att få ge mig iväg till Tana, till brorsan och släkten.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0