Min bästa väninna sen snart 20 år tillbaka kom inte till min fest i söndags. Hon kunde inte få ledigt på måndag.

Mycket tråkigt både för henne och mig. Efter lite eftertanke kom jag på, tack vare en annan väninna att hon visst kunde komma. Redan på lördag som var tänkt från början och åka hem på söndag kväll. Hon menade på att då måste hon ju åka hem på söndag när folk skulle börja komma. Hon bor ca 20 mil från Stockholm. Det var ju öppet hus, inget party som skulle pågå under sena kvällen, hon hade kunnat stanna flera timmar och köra hem på kvällen.  . Det var ju söndag och fler som skulle jobba dagen efter. Jag ringde upp henne igen lördag förmiddag men hon hade telefonsvararen på. Jag pratade in på den men hon ringde inte upp. Två timmar senare ser jag på Facebook att hon skrivit att hon nu drar sig undan för hon är så besviken och ledsen över att hon inte fick ledigt. Hon kan inte tänka om för nu är det synd om henne och det måste vi vänner förstå. Hon får många sympatierkläringar från vänner, men inte från mig. Hon skriver att hon ska höra av sig när det är bättre men det har hon inte gjort. Jag är djupt besviken samt att jag känner att jag orkar inte hänga på offertåget just nu. Jag hade så gärna velat att hon hade kommit på min så viktiga dag.

Vi har inte haft kontakt sen dess och jag väntar att hon ringer och förklarar sig men nu verkar hon prata till mig via Facebook, där det är inlägg om hur en riktig vän ska vara. Förmodligen är det en besked till mig att jag inte uppträder som en riktig vän, hur hon agerar som vän vet jag inte hur hon tänker.  Så där står vi just nu, så vad är vänskap?