Genom åren har jag såklart träffat och umgåtts med mina kusiner, mer med några och mindre med andra. Alla bor ju förstås inte i Tana utan kommer även som jag på semester. Nu med all tid som pensionär har jag verkligen försökt att träffa även de som jag har sätt mindre av genom åren. Alla dessa kusiner är ju på min pappas sida. Alla bodde och växte upp här. De kusiner jag har på min mammas sida har ju bott på olika ställen i Finnmark län som ju är som stort och brett. Jag har träffat alla för sällan och några har jag aldrig haft kontakt med. Några av dem är yngre än jag och eftersom vi sällan besökte varandra som barn så hade man ingen kontakt. En flicka i Kirkenes var lika gammal som jag och vi träffades några somrar och hade trevligt tillsammans. Tyvärr dog hon för några år sen på Kreta helt plötsligt. På somrarna brukade min moster och morbror och deras två barn komma och hälsa på, hjälpa till med slåttern, gå på fisketurer och bara umgås. Tjejen bor inte långt härifrån, i staden Vadsö. Nu äntligen tog jag mig tid att ringa upp henne och bestämma träff hemma hos henne och hennes man. Jag hade inte sätt henne sen min mors begravning för 20 år sen. Det blev ett fantastisk underbart möte och påminde mig direkt att åren går och några av oss blir sjuka och har det svårt med hälsan. Min kusin var verkligen sjuk, inopererad pacemaker, nu nyligen diabetiker och även andra åkommor. Hon är tre år äldre än jag, fyller 70 år om några veckor. Jag blev också ledsen över att höra att hennes några år yngre bror fick en stroke för flera år sen och har helt tappat talförmågan. Jag minns honom som en charmig tuff kille och träffade honom i vuxen ålder när han bodde på Gol i södra Norge. Jag är så glad jag äntligen tog kontakt och vi pratade gamla minnen och om våra barn och hennes alla barnbarn. Två barnbarn har hon förlorad i cancer och bilolycka. Mitt mål är att försöka ta kontakt med flera kusiner på min mors sida nu när jag är här uppe så många veckor på sommaren. Åren går för oss alla, vi måste ta till vara vår tid.