Att vara 26 år

Min dotter fyllde 26 igår. Hur beskriver jag henne? Hon är klok och duktig. Reflekterande, busar inte ut med saker och åsikter hur som helst. När hon var här hemma senast lånande hon två böcker, en om mordet på Fadime och den andra om riksdagsledamoten Amine Kakabaveh. Nu hade hon läst dem och hade fått upp ögonen om hedersförtrycket som många tjejer i Sverige lever under. Jag blev glad över hennes nya insikter då det är ett område som intresserar mig mycket och som jag försöker forska mer i. Hon har sedan studenten bott utomlands, jobbat i Oslo, plugga tre år i Spanien och haft praktik i London och Mexico. Hon pratar spanska flytande och Spanien är nog landet som hon vill bo i permanent. Fast nu bor och jobbar hon i München och lär sig även tyska. Sen spelar hon fotboll i en tysk amatörliga och är även sambo nu med en spansk kille. Hon pratar dagligen fyra språk. Jag själv då, 26 år, hur var jag och vad gjorde jag.Jag hade varit skild sen ett år ungefär efter ett fem års ungdomsäktenskap. Funderar fortfarande på varför jag gifte mig, var jag så svag. Var dock mycket starkare vid 26 års ålder, bodde själv i ett radhus i Skåne, hade bytt jobb från ett flygbolag till ett annat. Jag hade haft tankar på att plugga journalistik när jag var kvar i Norge, men med flytten till Sverige och nytt språk lades detta på is. Det blev plugga svenska på Hermods och sen fick jag jobb tack vare min dåvarande man och sen hamnade jag i flygbranschen något jag aldrig har ångrat. Jag och min man hade rest mycket så vid 26 års ålder hade jag åkt jorden runt och varit i många fjärran länder.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0