Katter är inte som vi andra

Sonen åkte iväg till München för att träffa sin syster över helgen och jag fick ta hand om Loke, hans döva vitpälsade innekatt. Nästan hela fem dagar blev det. Nu råkar jag gilla både katter och hundar, fast hundar ligger mig nog närmast om hjärtat. Loke vill sova på dagen och härja på natten. Han gick runt och jamade och jag undrar ju om han vet att han jamar, han kan ju inte höra sig själv.Eller så har han någon indre hörsel. Fast jag fick honom att lugna ner sig så jag fick sova några timmar. När jag kom hem med honom var det bara att stänga så många dörrar som möjligt till sovrum, bad, tvättrum och förråd. Han har nämligen en förmåga att gömma sig på de mest otänkbara ställen. Sen gillar ju katter att klättra högt så det var bara att ta undan saker från bord och bänkar som han kunde fösa ner på golvet.
Sen visade det sig att han smög sig bak mig när jag satt i soffan och började äta på mitt hår. Det roliga var när han upptäckte grannkatten som låg i en av mina trädgårdsstolar rakt utanför fönstret. De glodde på varandar ett bra tag. 
Men snart kommer sonen och hämtar honom. Då blir det att ta fram dammsugarn och städa ett tag.
Han har ju mycket päls den katten, men god är han.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0