Än en gång är Dramaten och halvt galna manliga skådespelare på nyheterna i hur de behandlar sina kvinnliga kollegor och även andra kvinnor. Metoo klargjorde ju tafsande av kvinnliga kollegor och nu är det misshandel och andra trakasserier. Marie Göransson är rädd när hon är på sitt jobb! Misshandeln av Josefin Nilsson kommer jag i håg. Ö Ramberg fick på tok för liten straff. Det skrev en del om detta redan då. Att dessa män har fått hålla på år ut och in är ofattbart. Men kvinnorna, varför så mesiga, vuxna kvinnor som Marie Göransson vågar inte och går undan. Det fattar jag inte. Min åsikt är att markera på en gång. Jag tänker tillbaka på mitt eget yrkesliv, har jag haft tur som har klarat mig utan påhopp och annat från män runt om mig. Absolut inte, men det har inte varit många sådana. Jag vet att jag har markerat direkt om någon har varit dum eller översittande mot mig. För inte är det bara i teaterbranschen som dessa påhopp och trakasserier pågår. Men ändå, det känns så överdrivet. Man får aldrig generalisera då jag tror att de flesta män i Sverige idag respekterar kvinnor. Men kvinnor måste tuffa till sig, inte vara så mesiga och rädda. Kanske lätt att säga för såklart fungerar det inte i alla situationer, speciellt mishandling men vanliga påhopp ska markeras mot direkt. På så vis får dessa män en tankeställare. Om det är så illa med trakasserier från män så är jag glad jag inte är i något förhållande. Jag har ju klarat mig bra i de förhållande jag haft men kanske jag skulle träffa någon galning nästa gång. Man vågar ju int ta den risken. Usch nu blev det väldigt negativt och generaliserande.