Efter gymmet i går satt jag och halvslumrade i soffan då min inneboende kom hem och gjorde mat. Han kom in i vardgsrummet och frågade om jag ville ha ett glas vin. Jag tackade ja och det blev några fina timmar där vi pratade mer eller mindre oavbrutet. Vi kom in på många ämnen allt från England och deras bra TV serier ( jag råkade titta på en dokumentär om serien Downton Abbey) till Brexit. Sen blev det en hel del om demonstrationerna i Chile där han hade bott, det blev även samtal om  religion och politik. Sen pratade vi en hel del om våra familjer. Han har en jättefin kontakt med sin mor men har inte mycket kontakt med sin far. Trots sina 25 år är han mycket klok och har en stor kunskap om världen i sig.

Det var bra för mig och få pratat så mycket engelska och ibland kände jag att jag inte fick riktigt flyt hela tiden. Men praktiserar man så kommer det fram de ord man har glömt. Han pratar ju spanska och lite italienska så jag blev inte förvånad när han berättade att han redan har börjat en kurs i svenska. Universitetet ger utländska studenter möjlighet att lära sig svenska. Bara att konstatera att han inte är  en vanlig engelskman som jag upplever dem.