Vi blev fyra damer   i femtio/sextioårs åldern och jag då 70+.alltid äldst men känner mig ändå i deras ålder. Herregud de är några år yngre, vad betyder det. Men de är viktiga för mig. Anne har jag känt längst  sen slutet av 90 talet när våra döttrar började spela fotboll i 92 års lag i IK Frej. Lena blev min nya granne 2009 där vi efter hand og pga hundar fick kontakt. Min kära Kasper skällde på hennes Dexter som var valp men det tog några år innan vi lärde känna varandra. Agneta blev min kompis när våra döttrar blev vänner på gymnasiet 2010. Så man kan visst få vänner sent i livet.

I dessa coronatider är det viktigt för mig att träffas då och då så länge man kan sitta ute och äta, dricka och ha alla dessa samtalsämnen som dyker upp under en kväll.I kväll var det magisk,, varmt och mörkret dök upp tidigt vilket gjorde utomhusvistelsen speciell, Tände ljus, mycket vin, mycket snack, glada skratt. Hur många sådana kvällar har vi kvar innan hösten  kommer med regn oxh blåst och vi sitter inne själva och coronan håller oss isolerade i ett järngrepp. Jag bävar.