Jag kollade igenom mina foton jag tagit under året och tänkte vad kul och trevligt jag måtte haft det av bilderna at döma.  Fast det kunde ju inte stämma.  Det var ju så mycket jag inte hade gjort som jag  annars brukade göra. Konserter, träffa folk på stan, sitta på uteserveringar, fira min 70 års dag i New York, vara hela april i Spanien och inte minst det mesta av sommaren i Tana, Norge.

 

Varför fick jag inte ta min bil och korsa gränsen vid Haparanda in i Finland och köra hem till Tana? Varför kunde jag inte flyga till München och hälsa på min dotter i maj som var tänkt? Varför tog det emot att åka in till stan en fin sommardag och varför blev det inga konserter på Gröna Lund på hela sommaren? 

 

Jag hann med en vecka på Gran Canaria i februari men sen rämnade allt i vår självcentrerade och egoisitiska värld på nolltid. Coronaviruset drabbade oss med en sån kraft vi inte fattade något fast myndigheter manade oss med handtvätt och avstånd så man till slut var hjärntvättat.

 

Hur blev detta år i stället? Jag kollar på mina foton och ser natur och mera natur och bilder med de få vänner jag umgicks med där vi alltid är ute. Jag har fått massor med frisk luft detta år. Jag har gått mil efter mil och jag har äntligen gått flera sträckor av Roslagsleden. I brist på att åka till Norge har jag fått se en del av både Hälsingland och Värmland. Min 70 års dag firades hemma, vi var åtta personer, satt med avstånd såklart och det blev ändå  lyckad.

 

Sommaren gick över i höst och viruset läg kvar och till och med ökade. Vandringarna har fortsatt och lyckan var när dottern kom hem i september. Då hade vi  inte setts sen förra julen. Sen i slutet av oktober åkte även jag på viruset. Jag blev smittat och det inte för att jag var i trånga köpcentrum,  åkte kollektivtrafik eller trängdes på restauranger.. Det hände i ett privat sällskap och inomhus. Trots att Folkhälsomyndigheten tycker att jag som 70+ är gammal och skör så klarade jag mig tack och lov hyfsat bra. Jag har antikroppar och kunde fira en fin jul med mina barn.

 

Viruset fortsätter härja och nu börjar Sverige vakna med restriktioner. Vad som händer på nya året får man vänta och se. Livet går vidare, vaccinet är här och det kommer ta tid innan alla är vaccinerat. Går vi tillbaka till gamla vanor eller har vi lärt oss något. Vad har vi lärt oss i så fall? Förutom att tvätta händer och hålla avstånd. Jag tror vi är tillbaka till vårt självcentrerade liv. Inget har ändrats tror jag. 

 

Att så många dog är det mest tragiska som hänt. Många blev riktigt sjuka och många måste ha rehab och det tar tid att bli frisk. Det är det värsta med detta virus som har kommit för att stanna. Så får vi se hur länge det vaccin vi får verkar. Det blir ändå en ny värld att leva i på något sett.