Som pensionär får man ju massor med tid sägs det, eller tvärt om. För mig har det blivit lite lagom så där. Jag har ju hunnit med flera långa bortavaron några vinter och då i favoritstaden Las Palmas men även i Palma. Det är ju Spanien som gäller för mig om jag vill vara borta från vintrarna här norr. Jag jagar ljuset i första hand och en mildare temperatur. Jag behöver inte 30 + och sol varje dag.

Sen kan man fylla dagarna med att jobba som volontär på Stadsmissionen, gå till gymmet  lera dagar i veckan, fixa och ordna i mitt radhus och förstås umgås med vänner. De flesta av mina vänner jobbar fortfarande men nu senaste året har några blivit pensionärer så det är kul att även träffas på dagarna.

I höstas börjde jag äntligen på kurs, det blev spanska på onsdagskvällar och skrivarkurs på torsdagskvällar. Två kvällar på raken och det i stan i mörka november men det gick det med.

På skrivarkursen var vi alla i olika åldrar och det var mycket berikande. Vi skrev och lästa varandras texter och kommenterade. Det var riktigt kul och jag lärde mig en hel del om skrivande. Och sen händer det att man får lite mer kontakt med någon så nu har jag varit och fikat med en härlig kvinna i min ålder. Vi kommer forsätta träffas, vi har ju skrivande och litteratur gemensamt. Det finns alltid något att prata om. Förresten jag glömde ju, jag läser fler böcker nu per månad än jag gjorde när jag jobbade.