Medan många tar chansen att åka på sin utrikesresa nu när det mesta är öppet i Europa så sitter fortfarande många mer eller mindre isolerade och vågar sig knappt utomhus. Några vågar inte, andra tänker inte och sen är det de som inte bryr sig.

Jag vet att här jag bor är inte smittan stor men man aktar sig ändå. Sen pratade jag med mina systrar som precis har kommit hem från en vecka i hembygden Tana där det inte har varit smitta överhuvudtaget sen pandemin började. Nu är det ju öppet för många länder så frågan är hur det blir framöver. Jag kan fortfarande inte åka till Tana  då Finland fortfarande har sin gräns stängd mot Sverige. 

Jag kan i varje fall börja planera en resa till min dotter i München: Det blir i september och jag längtar redan. Jag vill ut och resa men det är bara att ha tålamod och vänta.

Detta kommer ta tid, och som många säger 2020 är ett förlorad år.