I dag en ensam dag hemma i värmen. Lite pyssel med växterna, läsa mycket, fixa mat, pratade på telefon med äldsta syrran och sen någon film eller serie på kvällen. Är nöjd på så vis att jag har skött mig 70 + som jag är och jag har hållit mig undan smittan idag,

Men jag vill träffa folk och umgås, prata och skratta, I går var en sån dag då jag vågade mig till stan och tandläkaren. Sen till Söder och fika med god väninna, Vi hade inte setts på¨ett halvår. Gick bra på T bana och tåg men visst var jag uppmärksam på folk runt om. Sen en fika hos andra vänner innan jag gick hem. Så nöjd med dagen men ändå lite orolig om något virus hade fastnat på mig.

Jag saknar  att bara träffa folk och umgås när det passar. Nu blir det för sällan och så klart mycket uppskattat men det är något som hindrar en att umgås för mycket och med många. Jag har ju begränsat mitt umgånge och familij och släkt som bor i Norge kan jag inte träffa på hur länge. Även dottern i München. Det känns hopplöst just nu och frågan är hur länge ska det hålla på.  Det blir lite deppigt mellan varven.