Jag vaknar lycklig varje morgon och känner att någon diagnos inte har invaderat min kropp, än.

När jag påbörjade mitt pensionärsliv  uppskattade jag att ta mitt kaffe i lugn och ro på morgonen 

och kolla på morgon TV. Det var olika ämnen som togs upp och nyheterna varje halvtimme så klart.

Jag ser  ju fortsatt fram till mitt morgonkaffe, sätter på TVn och nu är det bara coronanyheter. Mycket repris av vad som redan är sagt och alla hurtiga tips hur man ska överleva sin isolation. Det blir lite väl glatt i min smak när man precis har läst hur många som har dött. Jag lider med dessa och deras anhöriga.

Men när ett proffs på bakterier sitter i TV och tycker att det är ju tur att det bara är äldre människor som dör då blir man faktisk chockad. Sen hör man att både en 30 och en 26 åring har dött nyligen.

Sen är ju media här väldigt upptagen av vad omvärlden tycker om det svenska sättet att hantera viruset med mindre strängare metoder att minska spredningen. Detta virus är helt nytt och ingen vet hur man stoppar det. Jag kan förstå att vissa länder och speciellt huvudstäer med så många invånare måste vara restriktiva men tiden får visa vad som var rätt. Det är absolut inte det viktigaste nu. Det viktiga nu är och lyssna på vården som behöver mera skyddsutrustning. Jag tror de ska konstentrera sig mer om detta och stötta de som nu sliter inom vården. Sen har inte skjutningar, sprängningar och våldtäkter  stoppat upp, den kriminella världen kör på som vanligt men det var väl väntat.