Höll mig borta ett tag från media och coronanyheter (ok lite smygtittade jag väl) och diskussioner i ämnet.

 

Förra torsdgen gick jag en mil i spåret på idrottsplatsen med väninna. Vi började prata corona men sa till oss själva efter några kilometer att nu pausar vi coronan. Vi har alltid så mycket att prata om när vi är ute och går och även denna gång hittade vi andra ämnen att prata om.

Men nu är jag tillbaka och jag är nu mer än lagom nojig som jag och sonen konstaterade att vi var och det är nu snart två veckor sen. Jag har stramat in min karantän light. Träffar inga människor just nu mer än grannarna och då pratar vi ute när vi ses. Ska strax ut på min promenad, i går blev det 9,5 km, kanske några km kortare idag. Jag behöver inte handla just nu men nästa gång åker jag till Ica i Kyrkbyn  som har öppet mellan sju och åtta på morgonen för oss över 65 år. Får skippa min sovmorgon då.

 

Kommer ändå inte att isolera mig helt, nu börjar det bli lite varmare i luften så jag får träffa kompisar på fika ute på våra terrasser. Jag ororar mig och speciellt för äldre vänner och bekanta som inte är helt friska från förr. Jag har daglig kontakt med mina barn och saknaden efter dottern i München är stor. Min planerade resa dit i början av maj blir troligtvis inte av. Sonen har jag inte så långt bort men jag måste vänta till han blir frisk från sin förkylning som jag hoppas ine är smittat, innan jag ger mig iväg till Solna.