Än så länge vågar jag mig till gymmet och min spinning och allt annat roligt jag kan göra där. Vågar till och med prata med de jag känner. Så någon större oro har inte drabbat mig. Har inte börjat hamstra, det måste ju vara helt onödigt. Handspriten har ju tagit slut på apoteken men där hade jag tur att jag köpte in det för någon månad sen. Jag  ringer heller inte sjukvårdsupplysningen bara för att fråga. Jag tycker man får den information man behöver ändå.

Men jag har bestämt att inte åka till södra Spanien som jag hade tänkt göra, det var min plan men känner det är bäst att vänta på våren här hemma. Smittan verkar ju öka dag för dag i Europa och än så länge är det lugnt här hemma fast jag tror det accelerar snart. Vilket gör att man kanske börjar undvika folksamlingar. Mitt stora problem är min resa till New York i slutet av maj med mina barn för att fira min 70 års dag. Ja det är långt till maj men det här viruset kommer nog härja världen runt ett bra tag. Jag har redan bestämt rutt och datum men håller på att se till att ha en vattentät försäkring i fall vi inte kommer åka. Det är inte kul att planera en resa när man inte vet om man kommer i väg. Känns inte så roligt att skjuta på den heller då vi har pratat om detta i snart ett år. Världen är inte sig själv längre, det är allt från krig och människor på flykt, till klimaförändringar och nu detta snabbtspridande virus 

Verkar vara början på slutet.