Jag tänker tillbaka på december, den vintermånad som är den bästa för då är det jul. Som förr kom dottern hem och sonen flyttade med katt in i huset och jag bara njöt. Tänk att få ha barnen hos sig över julen och det hemma.

Denna jul blev så fin och att vi bestämde oss för att fira med exet och hans sambo och hennes barn blev mycket lyckad. Jag hoppas vi kan göra om det till jul. Men kan vi det?

Vad jag visste när jag kramade om min dotter när hon åkte tillbaka till München var att jag första helgen i maj skulle åka ner till henne. Vi skulle som vanligt vandra runt i stan, äta ute och jag skulle få kolla på en fotbollsmatch hon skulle spela.  

Sen väl hemma så skulle jag köra till mina systrar i Tönsberg och vara där en långhelg.

 

Barnen och jag pratade en hel del om vår resa till New York i slutet av maj för att fira min 70 års dag.

Jag skulle ordna biljetter och dottern hotell. Redan i januari började jag kolla på biljetter. Det var så krångligt med olika alternativ så jag åkte in till Ticket i Täby Centrum för att få hjälp. Hade jag en inbyggd varselklocka som gjorde att jag drog på detta till slutet av februari? Tack vare den hann jag aldlrig boka något för när jag var på väg så började coronan sprida sig över Europa.

Maj månad är här och nu vet jag  att livet och världen kan ändra sig så otroligt snabbt och obegripligt.

Nu vet jag och det känns fortfarande efter två månader obegripligt. Jag är tacksam för min vecka på Gran Canaria i februari och nu är maj och våren här och jag har som tur min positiva sida  med mig.Så nu ska jag njuta  och köra min karantän light.